Läkarbesök och krokodiltårar

Summering av denna dag. En till dag att inte minnas!

Jag har nu under ett par dagar haft så sjukt ont i halsen. Kan knappt svälja. Jag stod inte ut mer så jag ringde Vårdcentralen. Där fick en dansk läkare kolla på mig. Jag fattade ingenting av vad han sa, och vette fan om han fattade något av vad jag sa. Lite förstod han nog eftersom han kollade i halsen 6-7 gånger och påstod att inget var fel. Sen så tog dom lite prover och inget var fel. Men varför har jag då så himla ont. Det tar inte bara ont att svälja, det tar även ont att prata, gäspa, nysa, hosta. Nåt är ju fel... Han tyckte jag skulle gå hem och ta Alvedon. Fint, för det har jag inte redan gjort, eller jo...

Idag har jag endast ätit VLCD. Nutrilett Choklad är kanske den äckligaste! Allevos Jordgubb-Blåbär smakar betydligt mycket bättre. Att detta ska funka i 26 dagar till känns inte så verkligt. Fattar faktiskt inte hur folk fixar det. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare.
Värst var när middagen skulle lagas. Andreas skulle sköta det och när det började osa så fick jag panik, jag sa att jag skulle gå och panta men Andreas tyckte inte det var läge, han ville ha hjälp med barnen och dukning på bordet. Då brann jag av och kastade pulverkartongerna i hallen, skulle fan inte fortsätta med den här jävla skiten och skulle skita i operationen och så gick jag ut och rökte, sen la jag mig i sängen och störtbölade! Så här i efterhand kanske jag kan tycka att jag betedde mig som en tönt, men det här är verkligen det värsta jag har gjort i mitt liv. Jag har dietat MÅNGA gånger i livet, men då har det ju aldrig varit så här hemskt, jag har ju i alla fall tillåtit mig att knapra på en morot och jag har inte slutat röka samtidigt.
Andreas har ingen som helst förståelse för vad jag går igenom just nu, även om han tror det, och jag anklagar inte honom heller för det, han behöver aldrig den här pressen på sig och har aldrig behövt heller. Det här handlar om så himla mycket. Hunger, sötsug, röksug, colasug, ett allmänt sug att få äta vad som helst, men framför allt är det jobbigaste den inre kampen med mig själv, jag försöker just nu att ta farväl av den person jag alltid varit. Jag är just nu inte lämplig att vara en familjemedlem, jag behöver kunna gå ifrån när det är mest tufft, men det funkar uppenbarligen inte så.
Jag tror och hoppas på att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Jag var egentligen förberedd på detta och jag har verkligen försökt förbereda andra om hur det kommer bli, men som sagt, jag kan inte bara gå ifrån när jag behöver. Hade jag haft råd hade jag rest bort någonstans, utan familjen. Hemskt va?

Nu ska sista shaken ner och så tre dl vatten till, då har jag fått i mig dagens ranson, 5 shakes och 2 liter vatten.