Denna lucka har just drivit mig till vansinne. Den passar inte i hålet längre. Just denna lucka har spenderat några år i fuse, där har den växt sig större och passar inte alls längre. Jag har slipat och slipat för att få den att passa, men nu ger jag upp och går på dom andra luckorna istället. Det där problemet får bli en senare historia, jag kanske till och med överlämnar problemet till Andreas.
Han som tycker att jag är för noga och slipar mer än godkänt.
Nu avrundar vi kvällen. Kattvakt ordnad så vi blir kvar i stugan hela veckan.
Vi har just gjort klämmackor på elden och sitter nu och njuter av glödens vackra färger.
Imorgon åker Alfons till Andela och Herman till sin farmor och farfar. Jag och Andreas åker till Luleå för att fixa med katten, reklamera slipen på Jula och så ska jag givetvis jobba. Sen åker vi tillbaka hit till stugan och slipar oss gula. Jo, gula. Man blir gul av dammet från den fula färgen från luckorna.
Andreas och Herman vilar och Alfons är sjukt uttråkad.
Jag tror vi har varit utan ström i 4 timmar nu.
Sitter i ett mörkt Pilträsk.
Det regnar, åskar och vi är utan ström. Även solen har sina fläckar.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Andreas skurar.
Kring 23.00 slutade jag slipa ikväll. Då började det slå gnistor ur slipen så jag hade inget val, blev grymt irriterad då jag inte kunde slipa klart den sista jag hade påbörjat. Förhoppningsvis var maskinen bara lite överhettad och funkar fint imorgon, i värsta fall så får vi åka och reklamera den på måndag.
Nu har jag och Alfons duschar, han har lagt sig och tittar på en film, själv ska jag försöka räta ut ryggen och hoppas på att jag tar mig upp ur sängen imorgon.
Tre luckor klara, tog ca 7 timmar. Sen tog vi paus, vilade, nu håller jag på med middagen och Andreas slipar på nästa lucka.
Det såg hemskt ut innan vi började, men det ser då ännu värre ut nu. Men luckorna är lenare än babyrumpor så med ny färg på dessa så kommer det bli fantastiskt.
Vi har just sett denna film. Jag har ALDRIG blivit så tagen av en film. Aldrig! Har ni inte sett den så se den!
Jag grät länge efter filmen var slut och jag är fortfarande väldigt upprörd. Den passar verkligen för både killar och tjejer. Det är riktigt sjukt hur världen ser ut.
Ikväll ber jag för alla krigsdrabbade.
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.
Det äldsta barnet ville hit mest, och han är dock mest otacksam att vi äntligen är här.
Nåväl, dom andra två tycker det är fantastiskt i alla fall.
När jag kom hem så var Oskar hos oss och han och Alfons spelade. Kring 23 orkade inte Alfons mer och slocknade mitt i spelandet.
Om Herman fick börja arbeta idag så skulle han med all säkerhet välja sopgubbe som yrke.
Han har ett enormt intresse för alla fordon, motorcyklar, bilar, lastbilar, traktorer... Ja allt som brummar!
Han imiterar med ett mysigt, mullrande brumljud.
Men mest av allt älskar han sopbilen. Han hör direkt när den kommer och blir ivrig och måste ut för att titta på den. Han pekar och skriker att vi ska titta, hans ögon blir alldeles glansiga och han infinner sig i en kort men lycklig stund.
Idag hände det något nytt, när sopbilen började åka så började Herman vinka till den, och den tutade tillbaka för att bekräfta hans vink. Lyckan som då Herman fick uppleva kan nog jämföras med första kärleken.
Kärleken till en sopbil.
Alfons ville att jag skulle vara hos honom när han skulle somna. Så jag la mig i Oskars säng som är bredvid. Jag slocknade direkt och då var klockan före 21. Vaknade strax efter 2 och var tvungen att kräkas lite, värken börjar vara outhärdlig igen.
Jag ligger fortfarande vaken och inväntar effekten av Alvedon, det dämpar ner lite lite av den värsta värken.
Jag vet att bloggen är otroligt gnällig och består till stor del av snack om värk och sömnlöshet, men detta är vad mitt liv består av just nu. Jag tvingas upp på morgonen, haltar, gnäller, stånkar och äter Alvedon, sen ligger jag vaken på nätterna.
Orkar knappt prata i telefon som det är just nu.
Jag skulle ha lyssnat på Andreas.
Tidigare ikväll så så han "ta en sömntablett så du får sova inatt".
Jag svarade att ikväll kommer jag inte ha svårt att somna. Men nu är klockan halv 2 och jag är fortfarande vaken. Jag är trött men kan inte somna. Har lyckats med att bli förkyld igen tror jag. Mitt immunförsvar är inte okej. Jag var ju förkyld för typ tre veckor sen.
Jag längtar verkligen till hösten så man kan gå på vårdcentralen normalt, inte gå till nån jour-läkare. Det måste ju finnas en lösning för mig också.
Nu ska jag göra ett nytt försök att tillkallas John Blund.
Han är över allt!
Detta och lite till, sker inom loppet av 22 minuter, han hinner allt, och nästan bara hyss.
På Disney Junior avslutar dom alltid sändningen med en godnatt-sång. Det är en perfekt hänvisning till sängen för mina barn!
Nu ska sagor läsas och pussar delas ut!
Herman har gått lös på Andreas pressbryggare så den gick sönder. Alfons har lekt med vatten med kläderna på. Dom bråkar med varandra. Testar gränser. Kastar saker och skriker.
Jag har värk. Spytt. Är trött och vill sova.
Vars finns orken? Den försvann antagligen på samma semester som mitt tålamod. Varför tog dom inte med mig?
Den enda som ger mig blommor är min mormor, men hon har slutat hälsa på sen vi skaffade katt så nu fick jag införskaffa mig en egen sommarbukett. Jag och barnen har varit och tittat på djuren och på väg hem så plockade vi med oss lite blommor.
Katten älskar dom!
Tusen och åter tusen tankar snurrar i min hjärna. Vad som händer nu får tiden utvisa. En sak vet jag, det blir aldrig vad det en gång var.
Alfons har varit väldigt sen med att rita gubbar, detta pga autismen. Tidigare har hans bilder varit svåra att tyda munnen kunde hamna uppe på huvudet och benen ovanför det, dagis har också reagerat på detta.
Men idag gjorde han ett nytt försök och det blev ju väldigt överskådligt. Lite konstigt blev det kanske med 6 armar på Alfons och Oskar och jag fick skägg, men det är ju detaljer.
Jag är en stolt mamma just nu.
Spontant drog vi iväg till varvet och hängde med dom bästa. Grillade, fantiserade och skrattade. Vi var 10 personer, alla underbara människor! Gud, jag är så glad för denna kväll.
När man har små barn så blir det inte så ofta möjligt att göra sånt här, men ikväll hade vi chansen och vi tog den.
På förmiddagen så var TV4 och hälsade på, visas ikväll. Har jobbat lite. Nu blir det raka spåret mot Sveriges Radio så slå på P4 15.00.
Andreas telefon går varm idag. Sen efter radion så fortsätter jag jobba. Kvällen får erbjuda lugn hoppas jag.
Nu när dom minsta barnen är borta och imorgon så åker Oskar till sin mamma, så tänkte vi att vi skulle gå på bio med Oskar och se The Amazing Spider-Man, som han har tjatat om nu.
Jag vet att jag har 4 biobiljetter här hemma, men jag hittar bara 2. Så det blir Andreas och Oskar som får gå, det blir en liten grabbkväll för dom, det är dom värda.
Själv ska jag försöka ta nya tag. Imorgon blir det till jobbet igen.
Vi har för ett tag sen vinkat iväg Herman och Alfons som ska tillbringa lite tid hos sina mor- och farföräldrar. Detta då jag jobbar och Andreas är enarmad efter hundbetten som blev igår.
Tror snart varenda tidning har ringt och varit här och intervjuat och fotat Andreas. Aftonbladet, Expressen, Kuriren, NSD, Piteå-Tidningen... Kan ha varit någon mer också. Jo, just jå, radion ringde också.
Händelsen känns helt overkligt! Det känns som en mardröm och jag önskar verkligen att det var en.
Jag skulle vilja utse Andreas till en hjälte. Även om han inte orkade hålla hunden mer än 5-10 minuter så tror jag helt säkert att han räddade livet på den som hunden tuggade på först. När det tog mer än en halvtimme för polisen att ta sig på plats så sjönk dom verkligen i mina ögon, tänk om något barn hade blivit biten i väntan på polis.
Hade vi bott typ i Älvsbyn hade man ju förstått att det tagit tid, men vi bor ju ändå bara 5 km från stan, det tar ju då bara 10 minuter med lokalbussen hit. Helt galet!
Men men... Hädanefter har jag nolltolerans mot dessa hundar som nafsar och gör utfall!
Trappuppgång, ledstång, nedgång...
Klockan är alldeles strax 4 och jag kan inte somna. Kan liksom inte komma till ro, varje gång jag närmar mig insomnandet så börjar det krypa i kroppen. Att det ska vara så svårt?!
Har fått veta idag att jag har fått förlängt jobb resten av året. Det är ju dock mindre än halvtid, men det är i alla fall bättre än inget.
Så nu söker jag ett halvtidsjobb. Detta måste bara hittas så ekonomin kommer upp, så här lite pengar klarar vi oss inte på.
Någon som vet hur man slår på och av regnet? Just nu skulle jag vilja slå på regnet ett par dagar, hela familjen har bränt sig i solen och fastän jag smörjer dom med solskyddsfaktor 20 så verkar dom bränna sig. Så regn på tills på söndag vore fint. Sen tar vi gärna sol typ varannan dag, blir väl lagom?
Vem har tidigare önskat regn en ledig helg?
Herman vaknade och hade bajsat. Så det var bara börja gorma dit en ny blöja. Sen kunde ju inte hans pappa vara lite diskret utan började busa med honom så inte ville väl Herman somna igen. Så efter några utbrott så satt han i sin pappas famn och hade det mysigt. Katten var inte bangen utan letade sig dit för lite kel.
Jag visade ju tidigare ett misslyckat försök till att bli blondin till fullo.
Dagen efter tog jag på mig en hood, pinnade på Ica, köpte mig en färg, mellanblond. Med denna färg gjorde jag slingor på fri hand. Jag tycker det blev bra.
Vi är på Aronsbadet idag igen. Även jag har badat idag. Herman höll på att drunkna. Alfons vågar åka kanan själv om jag står nere och tar emot honom. Andreas är badkruka idag. Oskar hittade en nyckelpiga som han räddade. Och så fick vi påhälsning av en oblyg ekorre när vi satt och fikade.
Vi drog till Aronsbadet idag och blev där typ 4 timmar. Barnen älskade det, jag hade gärna stannat hemma och tryckt piller så jag slipper ha så här ont. Nåväl, jag bjuder på lite bilder.
