Då var man 28 då

Nu har jag levt i 28 hela år. 28 år av med- och motgångar. Skratt och gråt. Tur och otur. Tur i oturen. Glädje och sorg. Förlossningar och begravningar. 16 olika jobb.
Allt detta har format mig till den person jag är idag.

Dagen har erbjudit en summa pengar och blommor.

Den bakade tårtan dagen till ära. Och så bakade jag även muffins i glada färger.

Shoppat

Gud, det var så skönt att få shoppa idag! Jag skulle bara köpa mig ett par byxor. Men listan blev längre än så när jag fick inse att saker har förändrats. Detta köptes:

• 3 toppar (se bilder) 348:-
• Ett par byxor, vanliga svarta. 199:-
• 3 par örhängen (se bild) 78:-
• 3 par trosor 128:-
• 2 BH:ar 199:-
• Ett svart linne 99:-

Jag var värd det!

Alfons lär sig alfabetet

Alfons fick ett jätte bra spel av Levi med familj i födelsedagspresent. Han har gjort det varje kväll sedan dess och han har lärt sig massor.

Lilly

En liten DQ är född. Men vacker, nanting!

Hon var och hälsade på idag, vi älskade varandra från första stund!

Önskelista

Det har varit mycket tjat om vad jag önskar mig i födelsedagspresent, så jag tänkte jag skulle skriva ner årets önskelista.

Köksassistent
Magic Bullet
En egendesignad almanacka
Vinterjacka
Skor

Jag fyller på om jag kommer på mer.

Tårtorna blev bra.

Jag gjorde ju dessa tårtor. Det tog några timmar att göra dom med det blev bra, jag är nöjd!
Och alla verkade tycka att det var gott.

Fortsättningen på förlossningen.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om dagen innan Alfons föddes. Det inlägget finns här. Jag lovade en fortsättning på min förlossningsberättelse som tagit mig 5 år att skriva, här kommer den.


Kring 2:30 på natten vaknade jag och kände att jag var tvungen att gå på toaletten. Väl där insåg jag att jag var förstoppad, jag tog i för allt vad jag var värd, men inget kom. Gav upp. Reste mig upp och då, PANG, så kom första värken, ca 2:50. Jag insåg att jag nog inte var bajsnödig och förstoppad, det var helt enkelt dags.
Efter någon minut av hängande över handfatet så gav värken med sig och jag gick in i sovrummet. Väl där kom nästa värk. Pappan vaknade till och frågade om det hade satt igång. Jag ylade fram något ljud och hoppades att han skulle förstå. Efter ytterligare någon minut så gav värken med sig. Jag hann sätt mig på sägen så startade nästa värk. Efter några värkar så säger pappan "Men hallå? Det är ju bara 16 sekunder mellan värkarna och varje värk är ca 2 minuter långa." Han ringde förlossningen och vi åkte in. Jag hade otroligt täta värkar. Jag tänkte på hur folk hade berättat att dom hade hunnit somna mellan sina värkar, jag hade då inte en chans. Vi kom till akuten, och dom berättade hur vi skulle ta oss till förlossningen, jag satt i en rullstol och pappan körde. Fort gick det och efter ett tag så kände jag hur det brann i låret, det var något galet med högra hjulet på rullstolen så det lutade in rakt i min sida, och friktionen gjorde att det brände. Jag hoppade av, pappan bröt till hjulet och sen fortsatte vansinnesfärden i kulverten. Väl inne på förlossningen kl 5 så var jag öppen 5 cm. Nu hade jag ingen paus, inte ens 10 sekunder mellan värkarna. Pga så långa värkar så blev det svårt med lustgasen. Jag blev erbjuden epidural när jag sa att jag inte orkade med mer smärta. En sur kvinnlig narkosläkare som bröt på något språk, tyska vill jag minnas, bad mig låta bli med värkarna en liten stund. Jag blev vansinnig och skrek några väl valda ord åt henne, kunde jag besluta ett uppehåll hade jag ju inte bett om epidural. Barnmorskan förklarade och visade för narkosläkaren att det fanns inget uppehåll. Så hon satte epiduralen i en värk och hon påtalade att hon inte var nöjd över att ha gjort det. Tyvärr hjälpte inte epiduralen alls, så jag fick utstå narkosläkaren helt i onödan. 6:30 var jag öppen 9 cm. Så det tog alltså ca 3 ½ timmar från första värken till att jag var nästan helt öppen. Jag fick pröva olika ställningar, stå, sitta, stå på knä, ligga på höger sida, ligga på vänster sida. Att ligga på vänster sida var inte bra alls eftersom att då sjönk Alfons hjärtljud. För mig var det mest naturligt och behagligt att ligga på rygg. Jag plöjde på länge med 9 cm, kräktes i en spypåse rakt framför ögonen på pappan. 8:45 var jag äntligen öppen 10 cm. Och det var först nu som pauserna började komma åter. Hade pauser på ca 20 sekunder mellan värkarna. Jag minns att jag hann somna precis innan nästa värk kom igång. Till slut var det dags att börja krysta, men jag hade otroligt lite kraft kvar så en kvinna kastade sig över mig, problemet var bara att hon försökte klämma ut mina lungor istället, så jag tappade liksom ännu mer kraft, jag bad henne flytta påsig så skulle allt gå snabbare. 9:40 kom han ut. Så ca 7 timmar från första värken tog det innan han lades upp på mitt bröst. Allt var väldigt omtumlande och gick inte ens i närheten som jag hade planerat. Jag hade förväntat mig värre smärta, och längre pauser mellan värkarna. Men så blev det inte. Hans huvud var avlångt och jag ifrågasatte om han skulle se ut så. Det skulle han inte, det berodde på att han legat djupt ner i kanalen så länge. Sen så när hon lyfte upp honom för att visa könet så var pungen helt tom, det var bara en skinn-påse. Jag blev förskräckt, och ifrågasatte även detta. Det var visst normalt. Hela ungen var normal.
Pappan grät och var glad. Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Funderade mer på att det var tur att jag hade klarat strumporna eftersom att jag hade glömt packa med just strumpor. Dock när dom hade sytt ihop mig och det var dags att hoppa i duschen så fick strumporna en röd färg istället för vita, när jag reste mig upp så rann allt blod i kroppen ur mig. Jag blev genast rädd, men det var tydligen normalt.
Alfons blev hans namn, vi hade bestämt det sedan flera år tillbaka. Jag kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt, och ännu värre blev det på BB. Det visade sig att Alfons var väldigt skakig och ryckig och detta berodde på för lågt blodsocker. Så dom tog honom ifrån mig och började ge honom ersättning. Tillslut blev Alfons inskriven på avd. 56 och jag var inskriven på BB. Jag var upprörd över att jag inte fick amma honom,  blev inte ens tillfrågad. Dom matade honom full med ersättning och han somnade och ville inte alls amma.
Tillslut träffade vi en helt underbar kvinna på 56:an. Hon lärde mig att amma och hon gjorde allt för att jag skulle få känna mig som en mamma. Vi låg inne några dagar, dom stack nålar över allt, till och med i huvudet, allt för några droppar blod. Vi åkte hem på permis. Det var först när jag tog första steget genom ytterdörren in i vårt hem med Alfons i famnen som jag insåg att han var min. Jag började gråta och grät i 2 timmar. Han var min!

Lilla fröken Olofsson

Riktigt tidigt i morse pumpade mitt hjärta ut några extra liter blod och produktionen av glädjetårar startade. Framför ögonen visades en bild av en alldeles nyfödd liten flicka. Min brorsdotter hade entrat världen. Hon är 53 cm lång, hon väger 3555 gram och hon är alldeles bedårande!
Välkommen lilla fröken Olofsson.

Somnar gåendes

Nu börjar jag bli trött faktiskt. Nu är i princip allt gjort inför imorgon. Det är bara marsipan som ska på tårtorna.
Äsch, nu kom jag på att jag har glömt att slå in presenten. Så nu ska jag bara göra det och sen lär jag falla i säng.

Kalasförberedelser

Tårtorna är inplastade och ska få stå och hitta ihop sig till imorgon. Då ska dom kläs in med marsipan efter en omgång spackel.
Det blir en chokladtårtbotten med hallonfluff och vaniljkräm.
Godispåsarna till fiskdammen är preparerade.
Så nu ska presenten slås in, jag ska dekorera lite och givetvis ska det blåsas ballonger och serpentiner.

Idag är det exakt 5 år sedan som mitt vatten gick. Alfons var beräknad att titta ut just den här dagen. Vattnet gick 12 på dagen. Jag hade 3 hundar som städade ivrigt efter mig när jag sprang från sovrummet till toaletten. Det tog ca 10 minuter för mig att samla mig och strukturera hur jag skulle göra. Jag ringde till Alfons pappa, sen på förlossningen, sen till pappan igen. Det var bestämt att jag skulle åka in trots frånvarande värkar. Och precis när jag skulle kliva in i duschen så ringde Lissan och ville låna Loppan. Sen blev det en dusch och så åkte vi in. Jag hade av misstag köpt bindor med doft. Doften skulle antagligen föreställa rosor, men luktade som en härsken kärringparfym från Mallorca. Vidrigt. Inne på förlossningen skulle barnmorskan lukta på bindan, hon tyckte den luktade konstigt, jag förklarade missödet. Det konstaterades i alla fall att vattnet hade gått och det sipprade hela tiden. Jag fick en fantastiskt stor blöja på mig och fick sedan åka hem, hade barnet inte tittat fram inom 3 dygn så skulle dom sätta igång mig. Jag hade varit liggandes halva graviditeten pga av högt blodtryck, men nu beslutade jag mig att jag skulle röra mig så värkarna kom igång. Vi åkte på Toys r us som hade öppnat dagen innan på Storheden. Sen så köpte vi oss en ENORM påse godis, åkte hem, åt och sen så hängde vi i soffan resten av kvällen. Vi såg IDOL och tryckte godis. Sen såg vi CSI och fram till midnatt la vi oss i sängen och startade CSI s1e1 och e2, sen somnade vi. Fortsättningen kommer senare.

Sorgligt avslut

Jag grät, floder, från början till slut. Kändes som att jag var lite extra känslig på något sätt. Tårarna forsade mest hela tiden. Förväntan var inte alls stor innan, trodde allt bara skulle bli skräp. Det blev det verkligen inte. Detta var den absolut bästa filmen av alla i Twilight-trilogin enligt mig. Den var dessutom väldigt rolig. Sen var det ju den sista filmen vilket känns riktigt sorgligt. Jag har väntat i ett år nu på den här filmen, och så kom dagen då jag äntligen fick se den. 2 timmar utan att blinka, det var det värt! Jag älskar den!

Breaking dawn - del 2.

5 vampyrtänder av 5 möjliga.

Sprutade mig själv

Andreas har fått ge mina Fragmin-sprutor (blodförtunnande). Jag har gnällt varenda gång om att det tar så himla ont och att jag aldrig skulle utsätta mig för att ta sprutan själv för då skulle jag antagligen banga ur.
Ikväll så glömde vi bort sprutan och Andreas for på jobbet. 00.00 skickad han ett meddelande och frågar om jag kommit ihåg sprutan. Jag svor en lång ramsa. Sen började jag tänka på de eventuella konsekvenserna  av att inte ta sprutan. Efter det bad jag en bön om att Gud skulle ge mig styrka och mod. Han gav mig det och jag kollade in några filmer på YouTube om hur man tar sprutan, detta då eftersom jag aldrig lärde mig hur man gjorde på sjukhuset eftersom Andreas skulle ge mig skiten. Jag läste lite mer om konsekvenserna, även om jag egentligen redan visste. Bad lite till. Sen ställde jag mig upp och hämtade sprutan och gick på toaletten. Jag sa till mig själv att jag inte hade något alternativ utan det var bara göra det.

JAG GJORDE DET!!!
Själva stickandet var varken svårt eller smärtsamt, dock så sved insprutet rejält, ut med nålen, andas djupt och sen var det över. Hädanefter tar jag den nog helst själv, tog minst ont faktiskt.

Nu är metallen borta

Plockade agrafferna idag. Jag grät, skakade, kallsvettades. Några av agrafferna hade fastnat ganska ordentligt. Jag kände mig inte direkt nöjd över den som hade häftat ihop mig. Agrafferna var ojämna, sneda och här kan man även se att agraffen längst till vänster inte ens sitter över såret, den sitter ca 1 cm ifrån och fyller ingen som helst funktion. På vårdcentralen kunde man inte heller förstå varför den satt där ute. Nåväl, dom har ju liks hackat och slamsat upp mig så en agraff extra kvittar ju egentligen! Det har i alla fall läkt ihop bra och sårkanterna var fina så dessa ärr kommer nog smälta in bland alla bristningar till slut.

Stänga ner bloggen

Har under en tid nu funderat på att lägga ner bloggandet.
Jag gillar egentligen att blogga, men ibland känner jag att jag lika gärna kan skriva i en bok. Men jag tror att jag skulle strunta i skrivandet oftare då. Mest för att jag gillar att lägga in bilder och det gör jag enklast på bloggen.
Nåväl. Den som lever får se.

Slutet-på-året-depressionen

Ja då var vi framme på den tiden på året när jag som oftast blir deprimerad.
När jag bodde i Umeå infann sig aldrig denna känslan, då hade jag helt klart större förståelse. Men i 5 års tid nu så hamnar jag alltid i samma tankebana, de flesta gångerna har jag valt att inte säga något utan i min ensamhet har jag bara varit ledsen och inte sagt något.
Det hela bygger på kontakt.
När jag bodde i Umeå förväntade jag aldrig att någon skulle köra 30-40 mil för att hälsa på. När jag då blev gravid för första gången så beslutade jag att jag ville bo närmare min familj för att det inte skulle vara så jobbigt att hälsa på.
Jag försöker verkligen titta in hos alla mina nära, inte för ofta, men några gånger/år i alla fall.
Men tyvärr ser jag sällan till någon i mitt hem, jag kan säga att det händer en gång/år. Max 2. Det är när Alfons fyller år. Utan honom hade jag knappast sett till dessa människor i mitt hem.
Dom det berör lär ta åt sig och två saker kan hända, antingen ingenting, eller så blir det liv i luckan. Jag skiter blankt i om folk hälsar på mig hädanefter, utbytet glider liksom bort när viljan bara kommer från ett håll.
Ärligt så struntar jag i vilket. Jag har liksom gett upp.

Men jag är ärligt besviken på mig själv, att jag försökt anpassa mig efter andra i hela mitt liv men jag har ändå aldrig fått ut något av det. Nu är det dags för mig att tänka på mig själv, på riktigt.

Breaking Dawn - del 2

Imorgon bär det av på bio. Jag längtar så jag kan spricka!

Städa - äta - städa - äta

Mitt liv har börjat likna årets sommarplåga Dansa - pausa. Men jag har gjort en liten justering i texten. Städa - äta. Städa - äta.
Vårt hem har en förmåga att vilja bli stökigt hela tiden. Jag städar och plockar hela tiden, men det händer liksom ingenting. Jag antar att det är ganska typiskt för alla kvinnor som lever själv med fyra killar som inte alls är pedantiska. Alfons hjälper faktiskt till ganska mycket i hemmet och han plockar undan bara man ber honom. Dom andra tre är hopplösa.
Just nu hinner jag inte riktigt med, dels så har jag ganska ont fortfarande efter operationen och vilar ganska mycket, men sen är det ju allt detta ätande.
9.00 Frukost
11.00 Mellanmål
13.00 Lunch
15.00 Mellanmål
18.00 Middag
20.00 Kvällsmål
Det är i princip varannan timme.
Sen så ska varje måltid pågå i MINST 20 minuter.
Och 10 minuter innan och 20 minuter efter får jag inte dricka, eftersom att då sköljer jag bara ner maten och får inget näringsupptag. Så så här ser det typ ut.

9.00 - 9.20 äter jag frukost, sen får jag inte drick något förrän 9.40. Mellan 9.40 och 10.50 får jag dricka. 11.00 ska jag äta igen fram till 11.20... och så här rullar det på. Det är dels svårt att komma ihåg att dricka och sen är det svårt att inte få dricka när man är törstig. Sen så kan jag inte klunka i mig mer än 4 små klunkar åt gången.

Det är svårt att lära sig leva detta nya liv, men snart är det en vana och rutin och då vet jag antagligen inte hur det var att leva innan.

Oskar

Oskar är i stort behov av aktivitet hela tiden. Och han börjar bli så pass stor nu att han inte direkt vill komma hem efter skolan och mysa, utan han vill ut och ränna med kompisarna.
Här har vi allt vi behöver och Oskar gillar det så himla mycket.
Jag gillar Kyrkans engagerande i barnen. Dom har något som heter "Efter plugget" vänder sig till barn i låg- och mellanstadiet, dit får barnen komma och pyssla, leka, spela, ibland bakar dom och ibland ser dom film. Aktiviteterna är olika. från gång till gång.
Sen har vi HIF. Ungarna får spela massa sporter och där finns idrottsledare och kamratstödjare.
Oskar har lättare med läxorna när han får göra mycket om dagarna. Han funkar inte när han är rastlös.

Även om han tränar hockey 2-3 ggr/veckan så räcker inte det för honom. Själv hade man ju varit helt död. Men det märks så tydligt på resultaten han levererar med läxorna att han fixar det bättre om han får göra sig av med ännu mer energi.

Därför är jag så glad att vi bor här där det finns så mycket för barnen och ungdomarna att göra.

Klart

Nu är chokladbollarna klara.

Min livsfilosofi!

Jag har många gånger låtit folk köra över mig, styra mina handlingar, låtit folk ta utan att ge. Jag vet att många gånger beror det på dålig självkänsla. Jag har lovat mig att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Mitt nya liv är hälsosamt båda fysiskt och mentalt. Jag ska bli en starkare människa. Denna låt råkades spelas här hemma idag, det kändes som ett tal till mig själv.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Aaaahhhh...
Aaaahhhh...
Åååhhh

Du får ta den tid du behöver
(För att förstå vad det är du vill)
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
(Så att två själar kan få ro)
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Hyresgästföreniningen

Det knackade på dörren idag, Hyresgästföreningen. Trevlig herre som utan att blinka värvade mig som medlem, jag hann förövrigt inte heller blinka. Han snackade ner mig direkt när det kom till renoveringen av vattenskadan som sker just nu.
Vi ska MINST ha 50% reducering på hyran från den dag skadan upptäcktes till den dagen allt är återställt. Och som det ser ut just nu så har vi ingenting klart förrän tidigast i december, det blir flera månader.
Jag ska även höra mig för angående mögelsök i Hermans rum, eftersom där har varit en vattenskada för några år sedan.
Dessutom så har Lulebo alldeles för höga hyror för den sortens standard dom har i lägenheterna. Antingen så får dom sänka hyran eller ta och höja standarden. Typ en spis med häll, nya toalett-stolar osv.

För 80 kr/månad så känns det värt att få en jurist som backar upp när vi vill ha reducering på hyran för renoveringen. Själv har man ju liksom dålig koll när det kommer till saker som rättigheter i ett hyreskontrakt. Jag hade tänkt strida om att dom skulle betala elräkningen för den tiden byggfläkten stod på för att avfukta skadan i toaletten och sovrummet. Det hade handlat om ca 300 kr. Men nu kan vi börja snacka om MINST 5-6000 kr. Betydligt mer!

Jag tror även herren från Hyresgästföreningen hade en gloria.

Byta recept är värdelöst

Fick för mig idag att göra chokladbollar med ett annat recept en det som är beprövat i hundratals år. Det skulle jag inte ha gjort. Hur tänkte jag liksom? Smälta smöret? Nu går det ju inte rulla ihop till bollar.
Degen ska få stå och dra sig i någon timme i kylen så får vi väl se om det förbättrar resultatet något?
Note to self: Använd dina gamla beprövade recept!

Skattepengar

En tanke...
Vi betalar skatt, till allt, vägskatt, sjukvårdsskatt och vi betalar skatt så att vi kan vara sjukskrivna om en olycka skulle ske.

Dom sandar inte vägarna som är hala vilket dom borde göra eftersom vi betalar pengar för att dom ska kunna göra det. Hala vägar leder till folk som kör av vägen, krockar och halkar. Då får man gå till läkaren för en relativt billig peng. Sen blir man sjukskriven eftersom man brutit något ben eller krossat skallen. Men vi kan inte vara sjukskrivna för vi får inga pengar från Försäkringskassan. Men vi betalar skatt för att kunna vara sjukskrivna.

Samtidigt sitter det politiker och anordnar fester för andra politiker. Fester för flera hundratusentals kronor. Det köps in en tavla till nåt kommunhus för 1,2 miljoner. etc
Varför prioriteras det så fel ibland? Ska vi inte börja med att förebygga olyckor, ta hand om sjuka och sen om det skulle råkas bli en peng över så kanske vi kan börja fundera på inredningen och nöjen.

Bak-doft

Denna bak-doft luktar inte avföring. Denna bak-doft doftar ljuvligt.
Har ägnat 1,5 timme åt lite bakning.

Ahlgrens bilar-cupcakes och Dumlegömmor.

Nu ska detta in i frysen så det finns kvar på lördag när Alfons fyller 5 år och ska få ha sitt första riktiga barnkalas. Det blir ett väldigt kort kalas eftersom Alfons har lite svårt för intrycken. Och eftersom han så gärna vill att kusinerna och dom andra släktingarna också ska komma så måste vi liksom pussla ihop det på något sätt, annars så sover Alfons 15.00 och det vill vi inte så klart.

Idag har han delat ut inbjudningskorten till sina kompisar, han såg det som ett ärofyllt uppdrag tror jag, han gick utan att klaga, han höll hårt i korten och han slamsade inte bort det. Men han pratade inte med någon utan sträckte bara fram korten och ville skynda sig iväg.

Nu ska jag frysa in godsakerna och sen hoppa i säng.

Bästa te-silen

För två jular sen så fick jag världens bästa te-sil av min svägerska Johanna. Den är rejäl har en bra tyngd så inte hela kedjan åker ner i koppen och själva silen är gjord i silikon vilket gör den lätt att rengöra.
Jag älskar den.
Nu sitter jag med en kopp te och Andreas en kopp kaffe och har det skönt. Livskvalitet!

Sprutor och agraffer

Dessa blodförtunnande sprutor som ska tas i 10 dagar efter operationen är vidriga. Dom svider länge dessutom. Jag är i alla fall glad att min älskade man skjuter mig med dom för jag hade aldrig klarat det själv.

Sen har ju tanken på borttagning av agrafferna börjat göra sig påmind. Usch. Jag undrar hur det känns? Vissa säger att det tar riktigt ont, vissa säger att det inte känns alls. Vad ska man tro? Kan man inte få smörja med Emla innan? Någon som vet?

Blå

Jag är väldigt blå, på både armar och ben och andra kroppsdelar. Jag är otroligt sällan blå, men nu är kroppen full med blåmärken. Snyggt.

Soppan funkar

Jag hittade ett recept på en soppa som jag modifierade lite. Den var godare innan jag mixade den, men den funkar mixad också. Perfekt.

Alfons Rimer

Alfons gillar att ta kort och har nu även börjat intressera sig för att redigera bilderna. Här har han fotat mig och som en riktig fotograf så sa han säg omelett. Sen har han lagt till en ram med hjärtor på.

Det är inte bara kröjm

Jag vet att det bara blir klagomål här på bloggen. Jag verkar nog vara världens mest deprimerade människan på jorden. Men riktigt så är det inte.
Jag är glad att operationen är gjord, att jag har fått komma hem och att allt verkar väldigt normalt.
Men min längtan efter normal mat är så enorm just nu. Hårdbröd, hemmagjorda köttbullar, husmanskost... Just nu äter jag 1,5 dl yoghurt till frukost och kvällsmål, 1,5 dl smoothie till två Mellanmål och egentligen ska jag äta 1,5 dl soppa till lunch och middag, men det går inte ner, sitter bara och hulkar. Jag ska försöka hitta något som funkar.
Allt just nu är flytande form, det passar inte riktigt mig, jag gillar fast mat. Nåväl, om 6 veckor är jag där, då får jag äta vad jag vill.
Jag är glad att jag valde att göra operationen även om det just för tillfället bara känns bajs med äcklig mat och ganska mycket smärta.

Smärtsamt

Nu är det 3 dagar sen jag opererades. Jag har riktigt ont ont idag. Magen är uppspänd och lever om.
Jag hoppas verkligen att det är bättre imorgon, jag är så sjukt rastlös.

Herman-mys

Jag och Herman ligger och myser.

Hemma efter operationen

Nu har jag gjort min Gastric bypass. Allt har gått jätte bra. Just nu är jag galet blå om armarna, men i övrigt ser jag riktigt pigg ut tycker jag.
Jag minns inte att jag kom hem igår, men det spelar väl liksom ingen roll.
Idag har jag ätit min första måltid. Till frukost 1,5 dl yoghurt, det tog mig 1 timme och 10 minuter att få ner det. Bara för att jag är rädd för att börja dumpa (kräkas, hjärtklappning, somna) vilket man kan göra om man äter för fort. Jag blir antagligen tuffare med tiden.
Andreas är och hämtar hem barnen just nu som har varit hos mormor och morfar ett par dagar. Känns jätte skönt att få hem dom, saknar dom verkligen!
Nu ska jag vila lite snabbt så jag orkar med pusskalas sen när älsklingsungarna kommer hem.

Grönt kiss

Dom har tjatat och tjatat på att jag måste kissa, men det har inte gått. Tillslut så tog dom beslutet att tömma blåsan manuellt. Detta är bland det vidrigaste jag vet och när hon började föra in katetern så började jag hyperventilera och gråta. Hon fick dessutom inte in den rätt heller. Då kom dagens manliga sköterska och beslutade att jag skulle få lugnande. Jag fick lungnande och slocknade direkt. Under tiden jag sov så hade dom plockat ut en nål som inte fungerade och gett mig en spruta med blodförtunnande. När jag vaknade, ca 10 minuter hann jag sova, så gick jag på toa. Fick inte ut en endaste droppe. Satte mig på sängen och ringde till Andreas, och då kände jag mig kissnödig så jag gick på toan igen. Då kom det. Äntligen! Ställde mig upp och tittade ner i toaletten. GRÖNT KISS, TYP SKOGSGRÖNT. Men det kan tydligen bli så av alla mediciner. Men rädd hann jag bli. Nu ska jag försöka sova, dom kommer ju in en gång varje halvtimme och kollar puls, blodtryck och feber så sömnen lär bli ganska störd.
Förresten, jag fick behålla min lilla svit. Det är jag så glad över.

Nyopererad

Har fortfarande inte kunnat kissa efter op, på uppvaket stressade dom upp mig och "hotade" med att dom skulle tappa ur blåsan istället. Det är bland det värsta jag vet. Men jag har bara en njure så jag förklarade för dom att jag bara kissar 2-3 gånger/dag. Så jag fick komma upp på avdelningen och här har dom mer förstålse. Så jag har till 20.30 på mig att kissa. Annars måste dom tömma mig.
Vi har gjort massa tester och en blödning verkar det inte vara, grymt skönt.
Men ont har jag. Nåväl.
Tack alla för alla krya-hälsningar.

Nu är det snart dags

Blev väckt för en timme sen. Fick ta temp, ta massa tabletter, hoppa i duschen för att sedan svida om till operationkläderna. Så nu ligger jag här och väntar. Är inte ens nervös. Inom en timme sover jag.

9 timmar och 25 minuter

Nu har jag duschat och lämnat lite prover. Inatt kl 4 kommer dom att väcka mig, då är det dags att ta antibiotika. Sen får jag fortsätta sova så kommer dom och väcker mig kl 6 igen och då ska jag duscha en gång till och ta ytterligare  tabletter. 7.30 ligger jag på operation. Jag är ganska lugn just nu.
Lite trist dock att imorgon så hamnar jag i delad sal. Jag som gillar att få vara ifred.

Inskriven

Nu har jag fått skrivas in på avd 52 på Sunderby sjukhus. Eget rum, egen toalett, egen tv. Jag är så glad i själen.

Marsipan

Idag kom paketet med marsipanen som ska dekorera Alfons tårtor. Ska bli spännande.

Painriche

Kan inte vara många bensinstationer som ens rabblar upp ungefär 95% av deras sortiment. Och ännu mindre bensinstationer som måste med hjälp av en stor reklamskylt visa att dom faktiskt har painriche. Älvsbyns ena mack levererar.

Samtal från kirurgen

Idag ringde sköterskan på kirurgavdelningen. Jag förstod vad som skulle hända och kände att jag bara ville lägga mig och gråta. Operationen skulle inte bli av imorgon. Men ack så fel jag hade. Dom ville att jag skulle komma in ikväll istället. Så att imorgon bitti är jag först ut att göra operationen. Jag är så glad att få detta överstökat. Så det blir två nätter som ska spenderas på sjukhuset, minst.
Nu är fjärilarna mer konstanta i magen, förhoppningsvis blir dom trötta om en stund och somnar till.

Tapetval

Vi håller ju som sagt på med denna renoveringen på grund av en vattenskada. Vi valde golvet väldigt enkelt eftersom det inte fanns mycket att välja på. Men tapet i sovrummet blev helgens huvudbry. Jag ville ha en ljus tapet. Men det blev så att vi valde en mörk tapet istället. Blir det hemskt så får vi väl tapetsera om. Det blir vita hyllor, vita gardiner och vita eller ljusgråa sängkläder mot detta. Jag tror att det kan bli snyggt.

Imorgon när jag vaknar

Nu är det bara 3 dagar kvar till operationen. Men tänk, imorgon när jag vaknar är det bara 2 dagar kvar. Dom här 3 ½ veckorna har verkligen rusat förbi. Snart är det dags för det nya livet. Jag är nervös och ser fram emot det!

Vårdbidrag

Har idag suttit och skrivit på ansökan om Vårdbidrag gällande Alfons Autism. Vilket skitgöra. Man blir nästan deprimerad av att bara sitta och fokusera på Alfons problem och svårigheter. Har fått ihop en hel novell, så nu ska det bara sammanställas och skickas in. Hoppas inte vi måste vänta så länge på läkarens intyg bara.
Jag känner mig helt orkeslös just nu så nu ska jag vila.

4 dagar kvar nu

Jag har nu gjort detta i 24 dagar.
Det har varit 24 dagar av glädje, sorg, förtvivlan, orkeslöshet, sug, frossa, irritation, jag kan fortsätta uttrycka känslor angående dessa 24 dagar länge. Men under detta känslomässiga slagsmål inom mig själv så har jag gått ner 17,5 kg.

Det är nu bara 4 dagar kvar till operationen (GBP) och jag är livrädd samtidigt som jag ser fram emot den.
Förra svängen jag bantade så skrev jag ett inlägg om hur jag alltid börjat banta på måndagar. På måndag startar jag mitt nya liv. Men den gången så skrev jag om att måndagar inte verkar vara ett vinnande koncept. Så nästa gång skulle jag börja en torsdag. Så blir det denna gång. Och detta är sista gången!

Igår kokade jag soppor att stoppa in i frysen så att jag slipper ställa mig och laga mat direkt jag kommer hem från sjukhuset. Jag gjorde tacosoppa, smakade inte helt fantastiskt!

Hundrafoting

Detta as kom krälandes på golvet bredvid mig.
Har googlat den. Det är en hundrafoting, dom verkar nypas/bitas och kan vara giftiga. Jag fattar inte vars den kom ifrån och jag har aldrig sett något liknande förr. Det kryper i hela kroppen och jag gissar att jag kommer spendera några timmar hoppandes nu. Jag spolade ner den i toaletten, men den kan ju ha avkommor, eller kanske är den en avkomma och i själva verket så ligger det en enorm hundrafoting här inne någonstans som tänker hämnas för att jag dödade hennes äckliga kräl-unge? Jag är livrädd.

Echinagard

Har nu under ett par dagar ätit Echinagard, känns mer som att jag skjuter upp förkylningen än motarbetar den. Måste börja med hostmedicin nu, det är tjockt i halsen och jag får liksom inte upp det.
Det är 5 dagar kvar till operationen, jag har alltså 5 dagar på mig att bli helt frisk.

Marsipan

Till Alfons kalas hade jag tänkt slå på stort och försöka baka egna marsipantårtor. Färgad marsipan är beställt nu. Hoppas det går bra, risken finns ju att jag blir galen, kastar ut marsipan-klumparna och så får alla äta kakor istället. Eller så börjar jag baka tårtor på heltid. Det blir i alla fall två Angry Birds-tårtor om jag får bestämma. Resultatet får ni se den 17 november.

TGIF

Nu är det äntligen helg. Har haft en sån där jobbarvecka som jag inte riktigt gillar annat än när lönen kommer in på kontot. Igår och idag har jag demat, ost, 9,5 timmar bägge dagarna. 12 sorters ostar som såldes slut på, så det har varit ungefär lika många ersättningsvaror. Roligt men mycket att hålla i huvudet, namn, priser, medlemspriser, rabatter, lagringstid, smaker osv.

Nu är jag på väg hem i regnet. Har köpt en andel av något spel, vet inte vad det är, tror det är hockey, någon som tydligen var duktig har gjort raden. Han hade gjort en rad tidigare i veckan också och drog in 900/andel alltså 900x6. Hoppas han hade tippat rätt denna gång också. Imorgon får vi se.

Det bjöds på tårta på jobbet idag. Frustrerande! Men jag lyckades motstå. Guldstjärna till mig.

Skepp o hoj!

3 veckor är förbi

Nu har 3 veckor passerat, jag har totalt gått ner 16 kg under dessa 21 dagar. 0,76 kg/dag.
Nu är det bara 1 vecka kvar tills operationen. Jag är dock orolig att det inte blir av eftersom jag håller på att bli förkyld. Jag försöker motverka det nu med röd solhatt, mina bröder är nog stolt över mig.