Alfons Jordan

Om 6,5 timmar ringer väckarklockan. En lördag. Inte att föredra, men detta blir eventuellt stående hädanefter i vår kalender. Alfons ska nämligen få gå på sin första basketträning imorgon, är det något han gillar så får han fortsätta.
När Alfons var jätte liten så hoppades jag på att han skulle bli dansare eller artist. Istället blev Alfons otroligt klumpig och stampade och verkade inte bli speciellt grasiös. Jag fick inse att dansen inte var hans stora dröm. Han började intressera sig lite mer för hockey, och för snart 1 år sedan så fick han sin första hockeyutrustning. Men hans glöd för hockey brann ut då han inte riktigt fick till detta med skridskoåkningen. Andreas blev nog mer besviken än mig, men vi tvingar givetvis ingen att göra något.
Varför söker jag ett intresse åt honom, jo av flera anledningar. Alla vet vi att det är roligt att ha något vi brinner för. Och sen så har Alfons problem med motoriken, han snubblar på plant golv och ramlar och slår sig gul och blå i princip varje dag. Det enda som rättar till motoriken är träning, träning och träning. Så i våras så läste jag en artikel om basket och kände att detta eventuellt kunde vara något för Alfons. Ingen i denna familj kan något om sporten, men det spelar ju ingen roll, vi får lära oss. Jag kontaktade några olika föreningar inom basket och hittade Vråken. Vi beslutade oss för att vänta till hösten då ny säsong startar och nu är det dags, imorgon. Han har fått speciella skor för att ha då han spelar basket och han har under ett par veckor tränat lite på att dribbla och passa, jag tycker att han är duktig faktiskt. Han ser verkligen fram emot detta så vi får väl se om basket blir hans grej.
Jag är själv lite nervös inför imorgon, av den anledningen har jag fortfarande inte somnat. Men nu ska jag göra ett nytt försök. God natt!