Då var man 28 då

Nu har jag levt i 28 hela år. 28 år av med- och motgångar. Skratt och gråt. Tur och otur. Tur i oturen. Glädje och sorg. Förlossningar och begravningar. 16 olika jobb.
Allt detta har format mig till den person jag är idag.

Dagen har erbjudit en summa pengar och blommor.

Den bakade tårtan dagen till ära. Och så bakade jag även muffins i glada färger.

Shoppat

Gud, det var så skönt att få shoppa idag! Jag skulle bara köpa mig ett par byxor. Men listan blev längre än så när jag fick inse att saker har förändrats. Detta köptes:

• 3 toppar (se bilder) 348:-
• Ett par byxor, vanliga svarta. 199:-
• 3 par örhängen (se bild) 78:-
• 3 par trosor 128:-
• 2 BH:ar 199:-
• Ett svart linne 99:-

Jag var värd det!

Alfons lär sig alfabetet

Alfons fick ett jätte bra spel av Levi med familj i födelsedagspresent. Han har gjort det varje kväll sedan dess och han har lärt sig massor.

Lilly

En liten DQ är född. Men vacker, nanting!

Hon var och hälsade på idag, vi älskade varandra från första stund!

Önskelista

Det har varit mycket tjat om vad jag önskar mig i födelsedagspresent, så jag tänkte jag skulle skriva ner årets önskelista.

Köksassistent
Magic Bullet
En egendesignad almanacka
Vinterjacka
Skor

Jag fyller på om jag kommer på mer.

Tårtorna blev bra.

Jag gjorde ju dessa tårtor. Det tog några timmar att göra dom med det blev bra, jag är nöjd!
Och alla verkade tycka att det var gott.

Fortsättningen på förlossningen.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om dagen innan Alfons föddes. Det inlägget finns här. Jag lovade en fortsättning på min förlossningsberättelse som tagit mig 5 år att skriva, här kommer den.


Kring 2:30 på natten vaknade jag och kände att jag var tvungen att gå på toaletten. Väl där insåg jag att jag var förstoppad, jag tog i för allt vad jag var värd, men inget kom. Gav upp. Reste mig upp och då, PANG, så kom första värken, ca 2:50. Jag insåg att jag nog inte var bajsnödig och förstoppad, det var helt enkelt dags.
Efter någon minut av hängande över handfatet så gav värken med sig och jag gick in i sovrummet. Väl där kom nästa värk. Pappan vaknade till och frågade om det hade satt igång. Jag ylade fram något ljud och hoppades att han skulle förstå. Efter ytterligare någon minut så gav värken med sig. Jag hann sätt mig på sägen så startade nästa värk. Efter några värkar så säger pappan "Men hallå? Det är ju bara 16 sekunder mellan värkarna och varje värk är ca 2 minuter långa." Han ringde förlossningen och vi åkte in. Jag hade otroligt täta värkar. Jag tänkte på hur folk hade berättat att dom hade hunnit somna mellan sina värkar, jag hade då inte en chans. Vi kom till akuten, och dom berättade hur vi skulle ta oss till förlossningen, jag satt i en rullstol och pappan körde. Fort gick det och efter ett tag så kände jag hur det brann i låret, det var något galet med högra hjulet på rullstolen så det lutade in rakt i min sida, och friktionen gjorde att det brände. Jag hoppade av, pappan bröt till hjulet och sen fortsatte vansinnesfärden i kulverten. Väl inne på förlossningen kl 5 så var jag öppen 5 cm. Nu hade jag ingen paus, inte ens 10 sekunder mellan värkarna. Pga så långa värkar så blev det svårt med lustgasen. Jag blev erbjuden epidural när jag sa att jag inte orkade med mer smärta. En sur kvinnlig narkosläkare som bröt på något språk, tyska vill jag minnas, bad mig låta bli med värkarna en liten stund. Jag blev vansinnig och skrek några väl valda ord åt henne, kunde jag besluta ett uppehåll hade jag ju inte bett om epidural. Barnmorskan förklarade och visade för narkosläkaren att det fanns inget uppehåll. Så hon satte epiduralen i en värk och hon påtalade att hon inte var nöjd över att ha gjort det. Tyvärr hjälpte inte epiduralen alls, så jag fick utstå narkosläkaren helt i onödan. 6:30 var jag öppen 9 cm. Så det tog alltså ca 3 ½ timmar från första värken till att jag var nästan helt öppen. Jag fick pröva olika ställningar, stå, sitta, stå på knä, ligga på höger sida, ligga på vänster sida. Att ligga på vänster sida var inte bra alls eftersom att då sjönk Alfons hjärtljud. För mig var det mest naturligt och behagligt att ligga på rygg. Jag plöjde på länge med 9 cm, kräktes i en spypåse rakt framför ögonen på pappan. 8:45 var jag äntligen öppen 10 cm. Och det var först nu som pauserna började komma åter. Hade pauser på ca 20 sekunder mellan värkarna. Jag minns att jag hann somna precis innan nästa värk kom igång. Till slut var det dags att börja krysta, men jag hade otroligt lite kraft kvar så en kvinna kastade sig över mig, problemet var bara att hon försökte klämma ut mina lungor istället, så jag tappade liksom ännu mer kraft, jag bad henne flytta påsig så skulle allt gå snabbare. 9:40 kom han ut. Så ca 7 timmar från första värken tog det innan han lades upp på mitt bröst. Allt var väldigt omtumlande och gick inte ens i närheten som jag hade planerat. Jag hade förväntat mig värre smärta, och längre pauser mellan värkarna. Men så blev det inte. Hans huvud var avlångt och jag ifrågasatte om han skulle se ut så. Det skulle han inte, det berodde på att han legat djupt ner i kanalen så länge. Sen så när hon lyfte upp honom för att visa könet så var pungen helt tom, det var bara en skinn-påse. Jag blev förskräckt, och ifrågasatte även detta. Det var visst normalt. Hela ungen var normal.
Pappan grät och var glad. Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Funderade mer på att det var tur att jag hade klarat strumporna eftersom att jag hade glömt packa med just strumpor. Dock när dom hade sytt ihop mig och det var dags att hoppa i duschen så fick strumporna en röd färg istället för vita, när jag reste mig upp så rann allt blod i kroppen ur mig. Jag blev genast rädd, men det var tydligen normalt.
Alfons blev hans namn, vi hade bestämt det sedan flera år tillbaka. Jag kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt, och ännu värre blev det på BB. Det visade sig att Alfons var väldigt skakig och ryckig och detta berodde på för lågt blodsocker. Så dom tog honom ifrån mig och började ge honom ersättning. Tillslut blev Alfons inskriven på avd. 56 och jag var inskriven på BB. Jag var upprörd över att jag inte fick amma honom,  blev inte ens tillfrågad. Dom matade honom full med ersättning och han somnade och ville inte alls amma.
Tillslut träffade vi en helt underbar kvinna på 56:an. Hon lärde mig att amma och hon gjorde allt för att jag skulle få känna mig som en mamma. Vi låg inne några dagar, dom stack nålar över allt, till och med i huvudet, allt för några droppar blod. Vi åkte hem på permis. Det var först när jag tog första steget genom ytterdörren in i vårt hem med Alfons i famnen som jag insåg att han var min. Jag började gråta och grät i 2 timmar. Han var min!

Lilla fröken Olofsson

Riktigt tidigt i morse pumpade mitt hjärta ut några extra liter blod och produktionen av glädjetårar startade. Framför ögonen visades en bild av en alldeles nyfödd liten flicka. Min brorsdotter hade entrat världen. Hon är 53 cm lång, hon väger 3555 gram och hon är alldeles bedårande!
Välkommen lilla fröken Olofsson.

Somnar gåendes

Nu börjar jag bli trött faktiskt. Nu är i princip allt gjort inför imorgon. Det är bara marsipan som ska på tårtorna.
Äsch, nu kom jag på att jag har glömt att slå in presenten. Så nu ska jag bara göra det och sen lär jag falla i säng.

Kalasförberedelser

Tårtorna är inplastade och ska få stå och hitta ihop sig till imorgon. Då ska dom kläs in med marsipan efter en omgång spackel.
Det blir en chokladtårtbotten med hallonfluff och vaniljkräm.
Godispåsarna till fiskdammen är preparerade.
Så nu ska presenten slås in, jag ska dekorera lite och givetvis ska det blåsas ballonger och serpentiner.

Idag är det exakt 5 år sedan som mitt vatten gick. Alfons var beräknad att titta ut just den här dagen. Vattnet gick 12 på dagen. Jag hade 3 hundar som städade ivrigt efter mig när jag sprang från sovrummet till toaletten. Det tog ca 10 minuter för mig att samla mig och strukturera hur jag skulle göra. Jag ringde till Alfons pappa, sen på förlossningen, sen till pappan igen. Det var bestämt att jag skulle åka in trots frånvarande värkar. Och precis när jag skulle kliva in i duschen så ringde Lissan och ville låna Loppan. Sen blev det en dusch och så åkte vi in. Jag hade av misstag köpt bindor med doft. Doften skulle antagligen föreställa rosor, men luktade som en härsken kärringparfym från Mallorca. Vidrigt. Inne på förlossningen skulle barnmorskan lukta på bindan, hon tyckte den luktade konstigt, jag förklarade missödet. Det konstaterades i alla fall att vattnet hade gått och det sipprade hela tiden. Jag fick en fantastiskt stor blöja på mig och fick sedan åka hem, hade barnet inte tittat fram inom 3 dygn så skulle dom sätta igång mig. Jag hade varit liggandes halva graviditeten pga av högt blodtryck, men nu beslutade jag mig att jag skulle röra mig så värkarna kom igång. Vi åkte på Toys r us som hade öppnat dagen innan på Storheden. Sen så köpte vi oss en ENORM påse godis, åkte hem, åt och sen så hängde vi i soffan resten av kvällen. Vi såg IDOL och tryckte godis. Sen såg vi CSI och fram till midnatt la vi oss i sängen och startade CSI s1e1 och e2, sen somnade vi. Fortsättningen kommer senare.

Sorgligt avslut

Jag grät, floder, från början till slut. Kändes som att jag var lite extra känslig på något sätt. Tårarna forsade mest hela tiden. Förväntan var inte alls stor innan, trodde allt bara skulle bli skräp. Det blev det verkligen inte. Detta var den absolut bästa filmen av alla i Twilight-trilogin enligt mig. Den var dessutom väldigt rolig. Sen var det ju den sista filmen vilket känns riktigt sorgligt. Jag har väntat i ett år nu på den här filmen, och så kom dagen då jag äntligen fick se den. 2 timmar utan att blinka, det var det värt! Jag älskar den!

Breaking dawn - del 2.

5 vampyrtänder av 5 möjliga.

Sprutade mig själv

Andreas har fått ge mina Fragmin-sprutor (blodförtunnande). Jag har gnällt varenda gång om att det tar så himla ont och att jag aldrig skulle utsätta mig för att ta sprutan själv för då skulle jag antagligen banga ur.
Ikväll så glömde vi bort sprutan och Andreas for på jobbet. 00.00 skickad han ett meddelande och frågar om jag kommit ihåg sprutan. Jag svor en lång ramsa. Sen började jag tänka på de eventuella konsekvenserna  av att inte ta sprutan. Efter det bad jag en bön om att Gud skulle ge mig styrka och mod. Han gav mig det och jag kollade in några filmer på YouTube om hur man tar sprutan, detta då eftersom jag aldrig lärde mig hur man gjorde på sjukhuset eftersom Andreas skulle ge mig skiten. Jag läste lite mer om konsekvenserna, även om jag egentligen redan visste. Bad lite till. Sen ställde jag mig upp och hämtade sprutan och gick på toaletten. Jag sa till mig själv att jag inte hade något alternativ utan det var bara göra det.

JAG GJORDE DET!!!
Själva stickandet var varken svårt eller smärtsamt, dock så sved insprutet rejält, ut med nålen, andas djupt och sen var det över. Hädanefter tar jag den nog helst själv, tog minst ont faktiskt.

Nu är metallen borta

Plockade agrafferna idag. Jag grät, skakade, kallsvettades. Några av agrafferna hade fastnat ganska ordentligt. Jag kände mig inte direkt nöjd över den som hade häftat ihop mig. Agrafferna var ojämna, sneda och här kan man även se att agraffen längst till vänster inte ens sitter över såret, den sitter ca 1 cm ifrån och fyller ingen som helst funktion. På vårdcentralen kunde man inte heller förstå varför den satt där ute. Nåväl, dom har ju liks hackat och slamsat upp mig så en agraff extra kvittar ju egentligen! Det har i alla fall läkt ihop bra och sårkanterna var fina så dessa ärr kommer nog smälta in bland alla bristningar till slut.

Stänga ner bloggen

Har under en tid nu funderat på att lägga ner bloggandet.
Jag gillar egentligen att blogga, men ibland känner jag att jag lika gärna kan skriva i en bok. Men jag tror att jag skulle strunta i skrivandet oftare då. Mest för att jag gillar att lägga in bilder och det gör jag enklast på bloggen.
Nåväl. Den som lever får se.

Slutet-på-året-depressionen

Ja då var vi framme på den tiden på året när jag som oftast blir deprimerad.
När jag bodde i Umeå infann sig aldrig denna känslan, då hade jag helt klart större förståelse. Men i 5 års tid nu så hamnar jag alltid i samma tankebana, de flesta gångerna har jag valt att inte säga något utan i min ensamhet har jag bara varit ledsen och inte sagt något.
Det hela bygger på kontakt.
När jag bodde i Umeå förväntade jag aldrig att någon skulle köra 30-40 mil för att hälsa på. När jag då blev gravid för första gången så beslutade jag att jag ville bo närmare min familj för att det inte skulle vara så jobbigt att hälsa på.
Jag försöker verkligen titta in hos alla mina nära, inte för ofta, men några gånger/år i alla fall.
Men tyvärr ser jag sällan till någon i mitt hem, jag kan säga att det händer en gång/år. Max 2. Det är när Alfons fyller år. Utan honom hade jag knappast sett till dessa människor i mitt hem.
Dom det berör lär ta åt sig och två saker kan hända, antingen ingenting, eller så blir det liv i luckan. Jag skiter blankt i om folk hälsar på mig hädanefter, utbytet glider liksom bort när viljan bara kommer från ett håll.
Ärligt så struntar jag i vilket. Jag har liksom gett upp.

Men jag är ärligt besviken på mig själv, att jag försökt anpassa mig efter andra i hela mitt liv men jag har ändå aldrig fått ut något av det. Nu är det dags för mig att tänka på mig själv, på riktigt.

Breaking Dawn - del 2

Imorgon bär det av på bio. Jag längtar så jag kan spricka!

Städa - äta - städa - äta

Mitt liv har börjat likna årets sommarplåga Dansa - pausa. Men jag har gjort en liten justering i texten. Städa - äta. Städa - äta.
Vårt hem har en förmåga att vilja bli stökigt hela tiden. Jag städar och plockar hela tiden, men det händer liksom ingenting. Jag antar att det är ganska typiskt för alla kvinnor som lever själv med fyra killar som inte alls är pedantiska. Alfons hjälper faktiskt till ganska mycket i hemmet och han plockar undan bara man ber honom. Dom andra tre är hopplösa.
Just nu hinner jag inte riktigt med, dels så har jag ganska ont fortfarande efter operationen och vilar ganska mycket, men sen är det ju allt detta ätande.
9.00 Frukost
11.00 Mellanmål
13.00 Lunch
15.00 Mellanmål
18.00 Middag
20.00 Kvällsmål
Det är i princip varannan timme.
Sen så ska varje måltid pågå i MINST 20 minuter.
Och 10 minuter innan och 20 minuter efter får jag inte dricka, eftersom att då sköljer jag bara ner maten och får inget näringsupptag. Så så här ser det typ ut.

9.00 - 9.20 äter jag frukost, sen får jag inte drick något förrän 9.40. Mellan 9.40 och 10.50 får jag dricka. 11.00 ska jag äta igen fram till 11.20... och så här rullar det på. Det är dels svårt att komma ihåg att dricka och sen är det svårt att inte få dricka när man är törstig. Sen så kan jag inte klunka i mig mer än 4 små klunkar åt gången.

Det är svårt att lära sig leva detta nya liv, men snart är det en vana och rutin och då vet jag antagligen inte hur det var att leva innan.

Oskar

Oskar är i stort behov av aktivitet hela tiden. Och han börjar bli så pass stor nu att han inte direkt vill komma hem efter skolan och mysa, utan han vill ut och ränna med kompisarna.
Här har vi allt vi behöver och Oskar gillar det så himla mycket.
Jag gillar Kyrkans engagerande i barnen. Dom har något som heter "Efter plugget" vänder sig till barn i låg- och mellanstadiet, dit får barnen komma och pyssla, leka, spela, ibland bakar dom och ibland ser dom film. Aktiviteterna är olika. från gång till gång.
Sen har vi HIF. Ungarna får spela massa sporter och där finns idrottsledare och kamratstödjare.
Oskar har lättare med läxorna när han får göra mycket om dagarna. Han funkar inte när han är rastlös.

Även om han tränar hockey 2-3 ggr/veckan så räcker inte det för honom. Själv hade man ju varit helt död. Men det märks så tydligt på resultaten han levererar med läxorna att han fixar det bättre om han får göra sig av med ännu mer energi.

Därför är jag så glad att vi bor här där det finns så mycket för barnen och ungdomarna att göra.

Klart

Nu är chokladbollarna klara.

Min livsfilosofi!

Jag har många gånger låtit folk köra över mig, styra mina handlingar, låtit folk ta utan att ge. Jag vet att många gånger beror det på dålig självkänsla. Jag har lovat mig att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Mitt nya liv är hälsosamt båda fysiskt och mentalt. Jag ska bli en starkare människa. Denna låt råkades spelas här hemma idag, det kändes som ett tal till mig själv.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Aaaahhhh...
Aaaahhhh...
Åååhhh

Du får ta den tid du behöver
(För att förstå vad det är du vill)
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
(Så att två själar kan få ro)
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Hyresgästföreniningen

Det knackade på dörren idag, Hyresgästföreningen. Trevlig herre som utan att blinka värvade mig som medlem, jag hann förövrigt inte heller blinka. Han snackade ner mig direkt när det kom till renoveringen av vattenskadan som sker just nu.
Vi ska MINST ha 50% reducering på hyran från den dag skadan upptäcktes till den dagen allt är återställt. Och som det ser ut just nu så har vi ingenting klart förrän tidigast i december, det blir flera månader.
Jag ska även höra mig för angående mögelsök i Hermans rum, eftersom där har varit en vattenskada för några år sedan.
Dessutom så har Lulebo alldeles för höga hyror för den sortens standard dom har i lägenheterna. Antingen så får dom sänka hyran eller ta och höja standarden. Typ en spis med häll, nya toalett-stolar osv.

För 80 kr/månad så känns det värt att få en jurist som backar upp när vi vill ha reducering på hyran för renoveringen. Själv har man ju liksom dålig koll när det kommer till saker som rättigheter i ett hyreskontrakt. Jag hade tänkt strida om att dom skulle betala elräkningen för den tiden byggfläkten stod på för att avfukta skadan i toaletten och sovrummet. Det hade handlat om ca 300 kr. Men nu kan vi börja snacka om MINST 5-6000 kr. Betydligt mer!

Jag tror även herren från Hyresgästföreningen hade en gloria.

Byta recept är värdelöst

Fick för mig idag att göra chokladbollar med ett annat recept en det som är beprövat i hundratals år. Det skulle jag inte ha gjort. Hur tänkte jag liksom? Smälta smöret? Nu går det ju inte rulla ihop till bollar.
Degen ska få stå och dra sig i någon timme i kylen så får vi väl se om det förbättrar resultatet något?
Note to self: Använd dina gamla beprövade recept!

Skattepengar

En tanke...
Vi betalar skatt, till allt, vägskatt, sjukvårdsskatt och vi betalar skatt så att vi kan vara sjukskrivna om en olycka skulle ske.

Dom sandar inte vägarna som är hala vilket dom borde göra eftersom vi betalar pengar för att dom ska kunna göra det. Hala vägar leder till folk som kör av vägen, krockar och halkar. Då får man gå till läkaren för en relativt billig peng. Sen blir man sjukskriven eftersom man brutit något ben eller krossat skallen. Men vi kan inte vara sjukskrivna för vi får inga pengar från Försäkringskassan. Men vi betalar skatt för att kunna vara sjukskrivna.

Samtidigt sitter det politiker och anordnar fester för andra politiker. Fester för flera hundratusentals kronor. Det köps in en tavla till nåt kommunhus för 1,2 miljoner. etc
Varför prioriteras det så fel ibland? Ska vi inte börja med att förebygga olyckor, ta hand om sjuka och sen om det skulle råkas bli en peng över så kanske vi kan börja fundera på inredningen och nöjen.

Bak-doft

Denna bak-doft luktar inte avföring. Denna bak-doft doftar ljuvligt.
Har ägnat 1,5 timme åt lite bakning.

Ahlgrens bilar-cupcakes och Dumlegömmor.

Nu ska detta in i frysen så det finns kvar på lördag när Alfons fyller 5 år och ska få ha sitt första riktiga barnkalas. Det blir ett väldigt kort kalas eftersom Alfons har lite svårt för intrycken. Och eftersom han så gärna vill att kusinerna och dom andra släktingarna också ska komma så måste vi liksom pussla ihop det på något sätt, annars så sover Alfons 15.00 och det vill vi inte så klart.

Idag har han delat ut inbjudningskorten till sina kompisar, han såg det som ett ärofyllt uppdrag tror jag, han gick utan att klaga, han höll hårt i korten och han slamsade inte bort det. Men han pratade inte med någon utan sträckte bara fram korten och ville skynda sig iväg.

Nu ska jag frysa in godsakerna och sen hoppa i säng.

Bästa te-silen

För två jular sen så fick jag världens bästa te-sil av min svägerska Johanna. Den är rejäl har en bra tyngd så inte hela kedjan åker ner i koppen och själva silen är gjord i silikon vilket gör den lätt att rengöra.
Jag älskar den.
Nu sitter jag med en kopp te och Andreas en kopp kaffe och har det skönt. Livskvalitet!

Sprutor och agraffer

Dessa blodförtunnande sprutor som ska tas i 10 dagar efter operationen är vidriga. Dom svider länge dessutom. Jag är i alla fall glad att min älskade man skjuter mig med dom för jag hade aldrig klarat det själv.

Sen har ju tanken på borttagning av agrafferna börjat göra sig påmind. Usch. Jag undrar hur det känns? Vissa säger att det tar riktigt ont, vissa säger att det inte känns alls. Vad ska man tro? Kan man inte få smörja med Emla innan? Någon som vet?

Blå

Jag är väldigt blå, på både armar och ben och andra kroppsdelar. Jag är otroligt sällan blå, men nu är kroppen full med blåmärken. Snyggt.

Soppan funkar

Jag hittade ett recept på en soppa som jag modifierade lite. Den var godare innan jag mixade den, men den funkar mixad också. Perfekt.

Alfons Rimer

Alfons gillar att ta kort och har nu även börjat intressera sig för att redigera bilderna. Här har han fotat mig och som en riktig fotograf så sa han säg omelett. Sen har han lagt till en ram med hjärtor på.

Det är inte bara kröjm

Jag vet att det bara blir klagomål här på bloggen. Jag verkar nog vara världens mest deprimerade människan på jorden. Men riktigt så är det inte.
Jag är glad att operationen är gjord, att jag har fått komma hem och att allt verkar väldigt normalt.
Men min längtan efter normal mat är så enorm just nu. Hårdbröd, hemmagjorda köttbullar, husmanskost... Just nu äter jag 1,5 dl yoghurt till frukost och kvällsmål, 1,5 dl smoothie till två Mellanmål och egentligen ska jag äta 1,5 dl soppa till lunch och middag, men det går inte ner, sitter bara och hulkar. Jag ska försöka hitta något som funkar.
Allt just nu är flytande form, det passar inte riktigt mig, jag gillar fast mat. Nåväl, om 6 veckor är jag där, då får jag äta vad jag vill.
Jag är glad att jag valde att göra operationen även om det just för tillfället bara känns bajs med äcklig mat och ganska mycket smärta.

Smärtsamt

Nu är det 3 dagar sen jag opererades. Jag har riktigt ont ont idag. Magen är uppspänd och lever om.
Jag hoppas verkligen att det är bättre imorgon, jag är så sjukt rastlös.

Herman-mys

Jag och Herman ligger och myser.

Hemma efter operationen

Nu har jag gjort min Gastric bypass. Allt har gått jätte bra. Just nu är jag galet blå om armarna, men i övrigt ser jag riktigt pigg ut tycker jag.
Jag minns inte att jag kom hem igår, men det spelar väl liksom ingen roll.
Idag har jag ätit min första måltid. Till frukost 1,5 dl yoghurt, det tog mig 1 timme och 10 minuter att få ner det. Bara för att jag är rädd för att börja dumpa (kräkas, hjärtklappning, somna) vilket man kan göra om man äter för fort. Jag blir antagligen tuffare med tiden.
Andreas är och hämtar hem barnen just nu som har varit hos mormor och morfar ett par dagar. Känns jätte skönt att få hem dom, saknar dom verkligen!
Nu ska jag vila lite snabbt så jag orkar med pusskalas sen när älsklingsungarna kommer hem.

Grönt kiss

Dom har tjatat och tjatat på att jag måste kissa, men det har inte gått. Tillslut så tog dom beslutet att tömma blåsan manuellt. Detta är bland det vidrigaste jag vet och när hon började föra in katetern så började jag hyperventilera och gråta. Hon fick dessutom inte in den rätt heller. Då kom dagens manliga sköterska och beslutade att jag skulle få lugnande. Jag fick lungnande och slocknade direkt. Under tiden jag sov så hade dom plockat ut en nål som inte fungerade och gett mig en spruta med blodförtunnande. När jag vaknade, ca 10 minuter hann jag sova, så gick jag på toa. Fick inte ut en endaste droppe. Satte mig på sängen och ringde till Andreas, och då kände jag mig kissnödig så jag gick på toan igen. Då kom det. Äntligen! Ställde mig upp och tittade ner i toaletten. GRÖNT KISS, TYP SKOGSGRÖNT. Men det kan tydligen bli så av alla mediciner. Men rädd hann jag bli. Nu ska jag försöka sova, dom kommer ju in en gång varje halvtimme och kollar puls, blodtryck och feber så sömnen lär bli ganska störd.
Förresten, jag fick behålla min lilla svit. Det är jag så glad över.

Nyopererad

Har fortfarande inte kunnat kissa efter op, på uppvaket stressade dom upp mig och "hotade" med att dom skulle tappa ur blåsan istället. Det är bland det värsta jag vet. Men jag har bara en njure så jag förklarade för dom att jag bara kissar 2-3 gånger/dag. Så jag fick komma upp på avdelningen och här har dom mer förstålse. Så jag har till 20.30 på mig att kissa. Annars måste dom tömma mig.
Vi har gjort massa tester och en blödning verkar det inte vara, grymt skönt.
Men ont har jag. Nåväl.
Tack alla för alla krya-hälsningar.

Nu är det snart dags

Blev väckt för en timme sen. Fick ta temp, ta massa tabletter, hoppa i duschen för att sedan svida om till operationkläderna. Så nu ligger jag här och väntar. Är inte ens nervös. Inom en timme sover jag.

9 timmar och 25 minuter

Nu har jag duschat och lämnat lite prover. Inatt kl 4 kommer dom att väcka mig, då är det dags att ta antibiotika. Sen får jag fortsätta sova så kommer dom och väcker mig kl 6 igen och då ska jag duscha en gång till och ta ytterligare  tabletter. 7.30 ligger jag på operation. Jag är ganska lugn just nu.
Lite trist dock att imorgon så hamnar jag i delad sal. Jag som gillar att få vara ifred.

Inskriven

Nu har jag fått skrivas in på avd 52 på Sunderby sjukhus. Eget rum, egen toalett, egen tv. Jag är så glad i själen.

Marsipan

Idag kom paketet med marsipanen som ska dekorera Alfons tårtor. Ska bli spännande.

Painriche

Kan inte vara många bensinstationer som ens rabblar upp ungefär 95% av deras sortiment. Och ännu mindre bensinstationer som måste med hjälp av en stor reklamskylt visa att dom faktiskt har painriche. Älvsbyns ena mack levererar.

Samtal från kirurgen

Idag ringde sköterskan på kirurgavdelningen. Jag förstod vad som skulle hända och kände att jag bara ville lägga mig och gråta. Operationen skulle inte bli av imorgon. Men ack så fel jag hade. Dom ville att jag skulle komma in ikväll istället. Så att imorgon bitti är jag först ut att göra operationen. Jag är så glad att få detta överstökat. Så det blir två nätter som ska spenderas på sjukhuset, minst.
Nu är fjärilarna mer konstanta i magen, förhoppningsvis blir dom trötta om en stund och somnar till.

Tapetval

Vi håller ju som sagt på med denna renoveringen på grund av en vattenskada. Vi valde golvet väldigt enkelt eftersom det inte fanns mycket att välja på. Men tapet i sovrummet blev helgens huvudbry. Jag ville ha en ljus tapet. Men det blev så att vi valde en mörk tapet istället. Blir det hemskt så får vi väl tapetsera om. Det blir vita hyllor, vita gardiner och vita eller ljusgråa sängkläder mot detta. Jag tror att det kan bli snyggt.

Imorgon när jag vaknar

Nu är det bara 3 dagar kvar till operationen. Men tänk, imorgon när jag vaknar är det bara 2 dagar kvar. Dom här 3 ½ veckorna har verkligen rusat förbi. Snart är det dags för det nya livet. Jag är nervös och ser fram emot det!

Vårdbidrag

Har idag suttit och skrivit på ansökan om Vårdbidrag gällande Alfons Autism. Vilket skitgöra. Man blir nästan deprimerad av att bara sitta och fokusera på Alfons problem och svårigheter. Har fått ihop en hel novell, så nu ska det bara sammanställas och skickas in. Hoppas inte vi måste vänta så länge på läkarens intyg bara.
Jag känner mig helt orkeslös just nu så nu ska jag vila.

4 dagar kvar nu

Jag har nu gjort detta i 24 dagar.
Det har varit 24 dagar av glädje, sorg, förtvivlan, orkeslöshet, sug, frossa, irritation, jag kan fortsätta uttrycka känslor angående dessa 24 dagar länge. Men under detta känslomässiga slagsmål inom mig själv så har jag gått ner 17,5 kg.

Det är nu bara 4 dagar kvar till operationen (GBP) och jag är livrädd samtidigt som jag ser fram emot den.
Förra svängen jag bantade så skrev jag ett inlägg om hur jag alltid börjat banta på måndagar. På måndag startar jag mitt nya liv. Men den gången så skrev jag om att måndagar inte verkar vara ett vinnande koncept. Så nästa gång skulle jag börja en torsdag. Så blir det denna gång. Och detta är sista gången!

Igår kokade jag soppor att stoppa in i frysen så att jag slipper ställa mig och laga mat direkt jag kommer hem från sjukhuset. Jag gjorde tacosoppa, smakade inte helt fantastiskt!

Hundrafoting

Detta as kom krälandes på golvet bredvid mig.
Har googlat den. Det är en hundrafoting, dom verkar nypas/bitas och kan vara giftiga. Jag fattar inte vars den kom ifrån och jag har aldrig sett något liknande förr. Det kryper i hela kroppen och jag gissar att jag kommer spendera några timmar hoppandes nu. Jag spolade ner den i toaletten, men den kan ju ha avkommor, eller kanske är den en avkomma och i själva verket så ligger det en enorm hundrafoting här inne någonstans som tänker hämnas för att jag dödade hennes äckliga kräl-unge? Jag är livrädd.

Echinagard

Har nu under ett par dagar ätit Echinagard, känns mer som att jag skjuter upp förkylningen än motarbetar den. Måste börja med hostmedicin nu, det är tjockt i halsen och jag får liksom inte upp det.
Det är 5 dagar kvar till operationen, jag har alltså 5 dagar på mig att bli helt frisk.

Marsipan

Till Alfons kalas hade jag tänkt slå på stort och försöka baka egna marsipantårtor. Färgad marsipan är beställt nu. Hoppas det går bra, risken finns ju att jag blir galen, kastar ut marsipan-klumparna och så får alla äta kakor istället. Eller så börjar jag baka tårtor på heltid. Det blir i alla fall två Angry Birds-tårtor om jag får bestämma. Resultatet får ni se den 17 november.

TGIF

Nu är det äntligen helg. Har haft en sån där jobbarvecka som jag inte riktigt gillar annat än när lönen kommer in på kontot. Igår och idag har jag demat, ost, 9,5 timmar bägge dagarna. 12 sorters ostar som såldes slut på, så det har varit ungefär lika många ersättningsvaror. Roligt men mycket att hålla i huvudet, namn, priser, medlemspriser, rabatter, lagringstid, smaker osv.

Nu är jag på väg hem i regnet. Har köpt en andel av något spel, vet inte vad det är, tror det är hockey, någon som tydligen var duktig har gjort raden. Han hade gjort en rad tidigare i veckan också och drog in 900/andel alltså 900x6. Hoppas han hade tippat rätt denna gång också. Imorgon får vi se.

Det bjöds på tårta på jobbet idag. Frustrerande! Men jag lyckades motstå. Guldstjärna till mig.

Skepp o hoj!

3 veckor är förbi

Nu har 3 veckor passerat, jag har totalt gått ner 16 kg under dessa 21 dagar. 0,76 kg/dag.
Nu är det bara 1 vecka kvar tills operationen. Jag är dock orolig att det inte blir av eftersom jag håller på att bli förkyld. Jag försöker motverka det nu med röd solhatt, mina bröder är nog stolt över mig.

Sjuk såklart

Imorse hade jag knappt någon röst och var jätte slemmig i halsen. Sen sjöng jag upp lite och så har det varit ganska bra under dagen. Nu ikväll började halsen krångla igen. Imorgon och på fredag så ska jag dema, 10-19.30. Och nu vet jag inte hur jag ska göra. Vill inte så gärna sjukskriva mig eftersom jag dels behöver pengarna, och sen så känns det som att dom på företaget inte kommer bli så glada. Sen så känner jag samtidigt att jag måste tillåta mig själv att vara sjuk, för nästa torsdag så ska jag opereras och det kommer inte ske om jag är minsta lilla sjuk, så om jag jobbar nu så kommer jag bara skjuta sjukan framför mig och risken att jag då är sjuk nästa torsdag är betydligt större. ÅÅÅÅÅÅÅH... Jag hatar detta immunförsvar, jag är ju jämt sjuk. Det här är väl typ 6 gången på 5 månader.

Skärmigt

Idag hittade jag en passande skärm till min lampfot som jag målade om. Den är i alla fall bra i form. Men färgen gillar jag inte, den ska få bli svart.

Vilket kalas-paket

Idag kom paketet från Barnkalaset.se
En duk, servetter, tallrikar, tatueringar, skedar, serpentiner, sugrör och tårtljus, allt i Angry Birds-anda. Alfons är nöjd. Han är inte speciellt mycket för Angry Birds längre, men kalastemat gillade han. Och jag med. Nu saknas ballonger, tårta, cupcakes och kakor. Presenten är också inhandlad, ett Wii i röd kulör med 3 olika spel. Jag tror han kommer gilla det. Tänk, för 5 år sen låg han lugnt och stilla i min mage, han rörde sig inte mycket där, ibland funderade jag på om jag bara hade blivit fetare. Idag är jag mindre tjock, ganska exakt 25 kg, och han är större, lång som sin far och han är aldrig stilla under sin vakna tid. Fina fina pojke.

Brev från sjukhuset

Min halvtidsvikt var godkänd så jag fick ett brev från sjukhuset idag, 07.00 den 8 november så ska jag vara på plats för inskrivning.

Just nu mår jag ganska pissigt, fryser hela tiden, har helt tappat aptiten är aldrig ungrig.

Imorgon hoppas jag att när jag ställer mig på vågen så är den under 100.

Nu ska jag se om det blir någon sömn.

Bussjävlar

Alltså denna dag går till historien.
Jobbar idag och varenda buss är sen så hela dagen har jag fått stå ute och frysa, nästan i alla fall. Men om ett par timmar är arbetsdagen slut. Och då ska jag hem i dö. Jag fryser helt oändligt mycket. Fattar inte hur det ska gå när 30 kg till är borta, hur överlever man vintern som smal? Va? Va? Va?

Mount Everest är på väg ner

Idag ställde jag mig på vågen och insåg att jag har gått ner 14, 1 kg på 18 dagar.
Dragkedjan på sommarjackan går igen utan problem, vinterjackan är dock ett större problem, men inte för att jag är för tjock utan för att dragkedjan är trasig.
Snart är det dagen D, 10 dagar kvar till operationen!

Lampfot

Fyndade en större lampfot, ej golvlampa, jag tänkte ha denna lampa på sidobordet i vardagsrummet när jag piffat den klart.
Den kostade 60 kr.
Nu har jag målat om den till silver. Sen ska jag bara hitta en snygg skärm till den. Jag gillar resultatet så här långt.

Sovmorgon

Somnade kring 2 inatt och tänkte Det är lugnt, jag kan sova hur länge jag vill imorgon. Vaknade 7. Det var ju tänkt att jag skulle sova till 10 i alla fall.
Men jag tänker försöka få något gjort idag så det kanske inte gör så mycket.
Jag saknar familjen, det är så tomt i sängen och det är så tyst så man nästan blir mörkrädd.
Nu lite morgontv.

Piteå, here I come

Nu ska jag strax börja bege mig mot Piteå. Jag ska jobba där på Coop Forum idag.

Hela familjen har lämnat mig. Andreas åkte tidigt i morse och lämnade barnen hos deras farmor och farfar, för Andreas ska vara med på en filminspelning. Sen åker han tillbaka, plockar upp ungarna och åker till stugan. Jag är ledig imorgon vilket betyder vilodag. Jag ska jobba hela kommande vecka så det lär behövas.

Nä nu är det dags att bege sig. Wish me luck!

Målet nått för flyt

Måste reda ut rubriken lite. Målet var -11,5 kg innan operationen.
Flyt är den period innan operationen då man i mitt fall skulle leva på flytande VLCD-kost (Nutrilett, Allevo osv) i 4 veckor och under denna period skulle gå ner 10%. Jag klarade ju inte att få i mig den skiten och fick ett kostschema. Vilket gör att jag äter mindre än VLCD. Nu lever jag inte på flytande, men jag kallar det ändå flytet.
Jag gillar inte decimal så mitt mål fick bli -12 kg innan operationen.

Idag när jag ställde mig på min våg hemma så visade den att jag minskat 12,7 kg på 16 dagar, nu är det bara 12 dagar kvar innan operationen och alla kilon som rasar hädanefter är bara en bonus, tänk, det är kilon som jag aldrig mer kommer se röken av, dom kommer vara borta för gott!

Men jag är stolt över mig själv.
0,79375 kg/dag.

Halva

Nu är det dags att köra igenom andra halvlek. 2 veckor har gått och det är 2 veckor kvar av den otroligt jävliga dieten innan operationen.
Vägning hemma: -10 kg
Vägning vårdcentral: -7 kg
Jag greps av panik på vårdcentralen, det är ändå 3 kg som skiljer.
Jag hoppas verkligen det går vägen.

Igår var jag och Andreas på sjukhuset och träffade dietisten. Hon gick igenom alla faser och regler efter operationen, helt klart mycket att tänka på. Nervositeten har börjat infinna sig.

Julkänslor

När jag fått på Herman tröjan och långkalsongerna så kunde man inte annat än tänka på en tomtenisse. Han är bra söt.

Sjukhuset

Igår ringde dom från dagis, Alfons hade ramlat ner från klätterställningen och landat på ryggen och tappat luften. Han slutade inte gråta. Vi åkte med ilfart dit och han hade så pass ont och stönade fram orden, så vi tvekade inte utan åkte direkt till akuten.
På akuten var väntan evighetslång. Först kollade en läkare alla kontor och ben på överkroppen, men konstaterade att det inte fanns några skador, men mjukdelarna verkade inte helt okej så han överlämnade till en annan doktor. 2 olika läkare klämde och kände på honom och skrämde sedan upp oss, det kunde vara mjälten som spruckit eller njuren som tagit skada, vi skulle få läggas in på barnavdelningen för observation, men efter överläggning med ytterligare en läkare beslutades en röntgen.
Alfons började bli otålig på allt väntande och började skrika och klaga "nu är jag nästan död". Han började bli hungrig också eftersom han inte hade ätit annat än frukost kl 8, klockan var nu 15. Han somnade, och sov ganska ordentligt. Man satte Emla-plåster på hans händer, gav honom lungnande, satte nål och kopplade upp honom för att ta koll på blodtryck, puls och syresättningen.
Andreas var tvungen att åka till dom andra barnen och jag stannade kvar.
Skitfbyte och ny doktor, den bästa jag någonsin träffat. Han beslutade inläggning i alla fall och var omtänksam och förstående.
Det var dags för röntgen, Alfons sov hela tiden. Men när vi flyttade över honom mellan britsarna så klagade han lite. Vi åkte till avd. 44 och då var klockan kring 18, själv hade jag inte ätit en smula på hela dagen och började känna mig vinglig.
19 vaknade Alfons, röntgen visade ingenting och Alfons fick äta, Jan piggnade på sig riktigt snabbt och kunde gå, om än lite krokigt. Vi ville hem och läkaren tyckte att det var ett friskhetstecken. Han misstänker att något muskelfäste har gått sönder därav smärtan. Målen togs ut och efter ett tag så fick vi se att det forsade blod från handen, men vi tog det piano även om Alfons panikade lite, det löste sig snabbt. Vi tog taxi hem, Alfons var nöjd. I bilen frågade han "varför brinner det i min mage?" Det var första gången han verkligen beskrev sin smärta.
Han fick en påse ostkrokar och så fick han se en film. Idag vaknade han upp pigg och utvilad.

Tiden flöt förbi

Har suttit och fixat några detaljer på bloggen. Så jag missade lunchen. Är inte ens hungrig. Att äta 5 ggr/dag är jätte svårt tycker jag.

Skurat golv

Eftersom att våra barn, framförallt Herman, är otroligt grisiga av sig så var vårat golv i stort behov av putsning. Nu är det gjort.
Dock hade Andreas ställt in en blöt verktygslåda på golvet i hallen så nu när jag lyfte på den så fick jag se enorma rostfläckar på golvet, jag har försökt skrivna men det går inte bort. Men det gör ingenting för denna gång, vi står ju ändå mitt i en renovering och kommer få golvet utbytt i sovrummet, så då får vi beställa byte av golv i hallen också, det är ändå så sjukt slitet, som ett golv blir efter att ha legat sen huset byggdes, vilket inte var igår. Men fortsättningsvis får han hitta en annan plats för sin mastodont-verktygslåda.

Bonusbarn

Inatt har vi haft ett bonusbarn. Tre pojkar har alltså delat rum, igår låg dom och fnittrade helt hysteriskt, idag sitter dom och tjafsar. Man minns själv hur det var när man var liten.

Välbehövligt

Går just nu en urtömmande promenad med Essie. Kyligt, mörkt och musik i öronen. I win't give up - Jason Mras. Det här behövde jag verkligen efter denna dag. Jag, Essie och ensamheten.

Drop-in på mentalsjukhus

Barnen har just drivit mig till vansinne. Herman vägrade vila idag så han är gnällig. Oskar klev in till middagen och började gnälla innan han ens hade smakat, vilket leder till att Alfons högg direkt och vägrade äta alls, vilket leder till att Herman, som först åt med god aptit också vägrade äta och spottade i maten.
Jävla ungar! Dom skulle få prova vara utan mat! Givetvis var det ju något som inte ingick i deras meny, pizza, hamburgare, palt eller köttbullar.
Sen så står dom och gnäller om att dom vill äta chips, godis och chokladbollar.
Kunde jag så skulle jag checka in på annan ort just nu.
När Andreas kommer hem ska jag lägga mig under täcket. Han har knappt varit hemma med barnen på länge nu, så nu är det hans tur. Gnäller han så ryker något av hans tre intressen.

Krig

Herman, som alltid intresserat sig för motorfordon har nu upptäckt att han lättast leker med sina syskon genom våld och skjuta. Han har sprungit omkring med en plastgrej som han hittat i en kökslåda och skjuter allt han ser och skriker BAJ istället för pang. Ibland plockar han upp något osynligt från golvet och laddar om sin pistol, så jag gissar att det är ett fullt magasin han plockar upp. Ibland kastar han sig på golvet och kryper och gömmer sig. Det intressanta är Vars får dom allt ifrån?

Det rasar vidare

På 9 dagar har jag gått ner 7 kg. Open är om 19 dagar och jag har kvar 5 kg för att det ska bli godkänt på operationsdagen.

Angry Birds grisen

Den andra varianten är klar, jag blev dock inte helt nöjd över grisen. Jag är nöjd med den egentligen, men den känns inte okej som singel. Så jag gör nog bara Angry Birds-fågeln till inbjudningskorten. Så får grisen bli dekoration på kalaset.

Klar

Nu är det första inbjudningskortet klart. Det blev bara 6 delar då jag valde att måla pupiller istället för att klippa och klistra. Sen ska bara inbjudningstexten skrivas på baksidan. Vad tycks?

Mall klar

Nu är ena mallen klar. Det kommer bli en till variant också.
Just den här kommer bestå av 8 delar/kort.
Jag är ju ingen stjärna på att rita på fri hand, men det får duga så här.
Ser ni vad det blir?

Min tid

Nu mår jag bra.
X-factor på tv:n, Loka jordgubb och lakrits och pyssel på hela vardagsrumsbordet. Nu ska det knåpas ihop inbjudningskort till Alfons kalas.

Bojkotta Myrorna

Jag kommer ALDRIG mer lägga en enda peng eller skänka något till Myrorna. ALDRIG!
Hittade ett toppen fint fynd. Den var prismärkt med två prislappar. 150 kr. När jag kommer till kassan så säger hon i kassan att den kostar 500 kr. Jag diskuterade lite men hon stod fast vid att hon hade rätt. Jag lämnade allt och gick därifrån. Dom har fått denna sak skänkt till butiken och så tar dom lätt överpris. Jag är mäktigt förbannad!

Halvvägs

På 8 dagar har jag gått ner 6 kg. Jag har alltså kommit halvvägs, och jag har 20 dagar kvar.
Detta är ju då enligt min våg hemma. På onsdag eller torsdag (om 5-6 dagar) så ska jag fara till vårdcentralen och väga mig igen. Då måste jag ha tappat 6 kg eller mer, från vad jag vägde in mig på deras våg den 11:e (8 dagar sen).
Om jag inte klarat det så kommer dom skjuta på operationen ett par veckor, och det vill jag inte så gärna så det känns skönt att jag ligger bra till just nu.

Vakna på rätt och fel sida

För ovanlighetens skull så vaknade alla barnen på rätt sida idag. Själv vaknade jag på fel. Huden på kroppen svider och ryggen värker. Sen tittar man ut, det som för någon dag sen började lika ett vinterlandskap har blivit mörkt och tråkigt, varför beslutades det om att snön skulle återvända? Gräset blev grönt igen, förutom hundars kissfläckar som verkar ta kol på klorofyllet. Nä den här dagen började dåligt! Det är röva!

Röker nikotinfritt

Idag kom min absolut finaste puma förbi. Med en helt perfekt present till mig.
En cigarett. Och inte vilken cigarett som helst. Den räcker länge, den är ofarlig, den innehåller inget nikotin, den luktar inte illa. MEN... Den smakar som en cigarett, den används på samma sätt som en cigarett, den bränner lite i halsen om man tar stora bloss och det kommer rök när man andas ut. Det är ju så perfekt det bara kan bli. Åh, jag är så glad.
Hon är så himla omtänksam, alltid!

1 vecka avklarad

Jag har nu klarat av en vecka.
En vecka av maximalt intag av 570 kcal/dag. Det blev ju betydligt mindre egentligen eftersom jag inte fick i mig speciellt mycket dom första dagarna, och det jag fick i mig kom upp.
Jag kommer fortsätta så här i 3 veckor till, sen så sticker dom kniven i mig. Jag är otroligt nöjd över mig själv och min insats så här långt. Oftast när jag har dietat så här jag haft ett intag på ca 1400 kcal, nu äter jag alltså mindre än hälften. Det är inte helt lätt alla gånger men det måste gå. Vågen visade idag att jag gått ner exakt 5 kg under denna veckan. Nu är det 6,7 kg till som måste bort under dessa 3 kommande veckorna.
En fjärdedel avklarad i tid och fem tolftedelar i vikt. Jag ligger bra till.

Halsont

Det är sjukt irriterande med min hals, det går mig på nerverna. Jag hade ju för några veckor sedan halsfluss, fick antibiotika, det slutade ta ont i halsen. Men så fort jag slutade med kuren efter 10 dagar så började det ta ont igen. Förra veckan var jag till en läkare på Sensia vårdcentral, där fick jag möta en dansk läkare som gjorde lite tester, men hittade inget. Smärtan har bytt halsmandel och verkar ha tänkt ta över mitt liv. Eller i alla fall min sömn. Jag kan inte svälja utan att det ska ta fruktansvärt ont. Jag skulle verkligen behöva hjälp mot detta. Men jag kan inte betala Vårdcentralen just nu. Något är ju otroligt fel men dansken och jag förstod knappt varandra och jag önskar nu att det fanns någon sorts reklamationsrätt på läkarbedömningar.

Snö!

Jag är barnsligt förtjust i snö, på riktigt!
Jag älskar när det blir vitt ute och kvällarna blir inte lika mörka.
Jag gillar dock inte slask, men snö är finfint!
Och gissa hur glad jag blev då när det började snöa i Luleå idag.

Mellanmål

Grymt gott

Mår toppen!

Gud vad jag mår bra nu. Jag har inte ätit alla mål mat, men nästan.
Nu ska jag bara hälla i mig allt vatten eftersom jag ska ta fasteprover imorgon så är det bråttom nu.
Jag känner mig gladare och piggare. Hjärnan funkar och har åter igen gått till den kreativa fasen.

Efter samtalet med dietisten så var det ganska mycket känslor som kom upp. Jag känner mig misslyckad som inte klarar av att flyta. Och sen fick vi prata ett litet tag om min gamla ätstörning som jag hade när jag var 18, eftersom jag har problem med att dricka vatten då vatten var något jag hetsade i mig och kräktes upp. Känslan om misslyckandet är nu borta. Eftersom att jag nu äter mindre kalorier och mer protein än med flytande kost.

Jag känner mig lycklig igen.

Middag

Visst ser det gott ut.
70 gram kött, stekt med grillkrydda och vatten.
1 dl sallad.