Kvävs

Just nu har jag aningens svårt med sömnen. Jag har hela denna dag haft eftersmaken av en kallsup. Ni vet, som när man dragit ner lite vatten i luftstrupen och det liksom killas och irriterar och man måste hosta. Det känns som att jag har vätska i lungorna som sakta men säkert kommer dränka mig i sömnen.
Sen så kissar jag plötsligt värre än en höggravid kvinna om nätterna och det gör mig också sömnlös. Som tur är så har jag en underbar man som hämtar allt jag ber om. Men frågan är om han vaknar när mina lungor dränker mig? Och om han inte gör det, beror det då på att han är less på att springa omkring och hämta allt jag ber om eller beror det på att han slagit av den delen av hörseln där mina hostanfall är?
Ja ja. Huvudsaken är ju hatten.
Förresten, om jag nu dör inatt så måste jag bara tacka svärmor för den enormt goda portergrytan hon kom med igår. Den var inte bara underbart god, den kom väl till pass när jag inte orkade laga mat också. Tack!
Nu ska jag fortsätta med att överleva döden. Typ.