Dom har tjatat och tjatat på att jag måste kissa, men det har inte gått. Tillslut så tog dom beslutet att tömma blåsan manuellt. Detta är bland det vidrigaste jag vet och när hon började föra in katetern så började jag hyperventilera och gråta. Hon fick dessutom inte in den rätt heller. Då kom dagens manliga sköterska och beslutade att jag skulle få lugnande. Jag fick lungnande och slocknade direkt. Under tiden jag sov så hade dom plockat ut en nål som inte fungerade och gett mig en spruta med blodförtunnande. När jag vaknade, ca 10 minuter hann jag sova, så gick jag på toa. Fick inte ut en endaste droppe. Satte mig på sängen och ringde till Andreas, och då kände jag mig kissnödig så jag gick på toan igen. Då kom det. Äntligen! Ställde mig upp och tittade ner i toaletten. GRÖNT KISS, TYP SKOGSGRÖNT. Men det kan tydligen bli så av alla mediciner. Men rädd hann jag bli. Nu ska jag försöka sova, dom kommer ju in en gång varje halvtimme och kollar puls, blodtryck och feber så sömnen lär bli ganska störd.
Förresten, jag fick behålla min lilla svit. Det är jag så glad över.
Den smala milen
torsdag 8 november 2012
Grönt kiss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men lilla gumman, vad skönt att du slockna för en stund. Jag tänkte på personalen, så dom fick jobba i lugn och ro. Fick du tillbaka hotellsviten för att du snarkar eller gnäller??? Nu ska jag sluta retas, och fråga hur du mår och om det går framåt?? Krya på dig och varma kramar.
SvaraRadera