Nu är metallen borta

Plockade agrafferna idag. Jag grät, skakade, kallsvettades. Några av agrafferna hade fastnat ganska ordentligt. Jag kände mig inte direkt nöjd över den som hade häftat ihop mig. Agrafferna var ojämna, sneda och här kan man även se att agraffen längst till vänster inte ens sitter över såret, den sitter ca 1 cm ifrån och fyller ingen som helst funktion. På vårdcentralen kunde man inte heller förstå varför den satt där ute. Nåväl, dom har ju liks hackat och slamsat upp mig så en agraff extra kvittar ju egentligen! Det har i alla fall läkt ihop bra och sårkanterna var fina så dessa ärr kommer nog smälta in bland alla bristningar till slut.