Alfons måste bli förberedd på allt. Även positiva saker. Ibland får han utbrott även om man förberett honom, men i 95 % av gångerna går det smidigt utan utbrott. Ibland känns det tråkigt att inte kunna överraska honom, men vi har accepterat och lärt oss leva med detta och när han fick autismen bekräftad så kändes det som mer naturligt till varför det är så här.
Igår fick jag förbereda honom på att vi skulle på tivoli idag, han frågar och upprepar alltid 1000 gånger om det är så som man säger. Man får liksom välja, antingen så säger man inget, man slipper tjatet, men man får tackla utbrottet, eller så berättar man, man får stå ut med tjatet i ett dygn men man slipper utbrottet som är värre än den värsta aktiva vulkanen.
Han fick ett litet ultimatum, han skulle sova i sin säng hela natten så skulle vi fara på tivoli. Imorse låg han vaken, i sin säng, och sa inte ett ljud. När jag kom in till honom så berömde jag honom och höjde honom till skyarna. Han var riktigt stolt över sig själv, och jag över honom.
Så som jag lovat så blev det tivoli. Karuseller, sockervadd och några mjuka vinster. Lyckligt nog så fanns det en Super Mario-gubbe att fiska upp. Andreas kämpade och tillslut så lyckades han och Alfons blev gladare än Loreen när hon blev euforisk.
Med blå sockervadd runt hela munnen och Mario i famnen åkte vi hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar