Jag fick träffa jordens absolut finaste faster och kusin ikväll! På något underligt sätt så är min faster min trygghet. Så fort jag såg henne så kändes det som att jag var tvungen att gråta, men jag lyckades svälja klumpen i halsen. Men efter ett tag så kramade hon mig så där som bara hon kan och då rann det över, plötsligt stod jag där och grät, inte för att jag var ledsen, jag vet egentligen inte varför, det bara hände. Hon ger mig en speciell känsla och det har hon alltid gjort. Senaste tiden så har mycket hänt inom mig och hon behöver inte ens höra det, det är som att hon redan vet, och förstår vad jag behöver, utan att jag ens vet själv att jag behöver det. Och efter denna långa kram och massa tårar så kände jag mig hel igen, utan att jag ens själv visste att jag var trasig. Jag vet, det låter konstigt, även för mig, det är så svårt att förklara. Hon är den enda människan i hela världen som får mig att känna så, och jag vet inte riktigt varför.
Hon är någon att se upp till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar