Ensamt

Nu börjar det kännas tomt utan familjen.
Jag hatar när Andreas tar för mycket plats i sängen, men jag hatar när han inte sover i den.
Och när han inte sover i den så brukar ju Alfons göra det, så jag är sällan ensam, alltid har jag någon kille i sängen.
Men just nu tillbringar Andreas sina nätter i någon skog i ett tält där det snöar. Alfons sover hos sin mormor och morfar. Herman sover hos sin farmor och farfar. Och Oskar sover hos sin mamma.
Så jag får helt enkelt ligga här själv.
För tillfället kanske det är lika bra med tanke på att jag ändå bara jobbar och är sjuk. Jag vill inget hellre än att få hem alla mina pojkar och vara frisk just nu. Kröjm!