Väntan...

Ligger här i sängen och inväntar effekten av en näve tabletter. Nacken och ryggen är under all kritik just nu.
Jag är egentligen trött som få, men värken knackar och plingar på som en galen mördare.
Ibland önskar jag faktiskt att jag fick bryta ett ben eller en arm, då kanske man fick vila sig lite.
Jag vet att jag gnäller, men det är verkligen pissigt att aldrig få vila när man känner sig som en överkörd räv som saknar halva kroppen och ingen kan hjälpa en. Utmattande! Utmanande! Utdött!

Liten sjukling

Herman har hög feber och är jätte tung-andad, och skäller när han hostat. Jag går som på nålar och är så himla fladdrig.
Skönast är när han ligger på mitt bröst så jag hela tiden kan höra hans andetag.

Puss-träning

Herman pussar på badkaret. Något han tycker är jätte roligt av någon anledning.

Bröderna bäver

Börjar den ena så kan man räkna med att den andra hakar på.

Över 3 år

Det har nu gått över 3 år sen Alfons, som nu är 4 år, träffade sin biologiska far.
Alfons var ett planerat barn som vi beslutade tillsammans att vi skulle skaffa och sen tog det ett år innan jag blev gravid, väntan var lång och vi kämpade hårt. Tillslut fick vi våran älskade Alfons, vi grät när han föddes och vi älskade honom direkt. När Alfons var 6 månader hade vi en tuff separation då han hade träffat en ny. Han träffade Alfons ganska mycket på sin lediga tid. När vi sen kom osams för att han helt plötsligt struntade i att dyka upp på avtalad tid och så blev det en diskussion angående underhållet och i samma veva så fick jag ett nytt jobb och min första dag på jobbet så blev Alfons sjuk och jag bad pappan vabba, han vägrade, men som tur var så ställde mina föräldrar upp.
Helt plötsligt gick det inte få tag i honom och han hämtade aldrig Alfons igen, och nu har 3 år passerat.
Både jag, familjerätten, sjukvården och skatteverket har försökt komma i kontakt med honom, men det är lönlöst. Det enda jag hört ifrån honom var ett mail där han skrev att han ville adoptera bort sin del av Alfons för att han inte vill behöva ta några fler beslut (typ vars han bor, vård, dagis osv) vad gäller Alfons igen. Det funkar ju inte riktigt så.
Jag skrev tillbaka att jag tyckte att det var tråkigt men att det inte riktigt går, jag kan inte begära att någon annan ska adoptera honom. Men om han vill så kan han ju skriva över vårdnaden på mig så behöver han inte ta några fler beslut vad gäller Alfons. Det svarade han aldrig på.

Hade jag haft råd skulle jag ansöka om ensam vårdnad eftersom jag vet att Tingsrätten skulle ge mig vårdnaden utan att blinka.

Analyserar Facebook

Alla har vi våra problem och funderingar.

Märtas chokladfabrik håller på att ta över Facebook genom att ladda upp varenda bild som finns på choklad. En vild diskussion om SD pågår. Folk har mass-debatter om dagis är bra eller inte för barn under 2 år. Det sprids filmer och musik, vissa bra andra helt sinnessjuka. Man försöker se skillnaden på vit makt-musik och Ultima Thule. Och man klagar på att man inte kan sova.
Vissa frågor lär aldrig få något svar, men jag vet att jag struntar i blankt i chokladdoppade äpplen, jag tycker att man röstar på vilket parti man vill, jag har satt mina barn på dagis när dom blivit 1 år och dom växer och mår bra ändå, det är ju en lekplats, inte en anstalt liksom. Filmer som är roliga bör spridas, filmer där barn misshandlas bör anmälas. Vissa gillar dansband, vissa gillar rock, vissa gillar Backstreet Boys, andra gillar Hel, låt dom. Vissa somnar snabbt, andra ligger och vrider och vänder sig en hel natt, har man allvarliga problem finns det hjälp att få.

Jag däremot, jag har planerat nästa veckas mat. Alltid måste man planera och fundera när man har en snäv och begränsad budget.

Alla har vi våra problem och funderingar.

Naglarna

Senaste kladdet på naglarna.