Såret som aldrig fick läka

För en vecka sen skrapade Alfons upp sitt vänstra knä två ggr inom loppet av ungefär 15 minuter. Idag lyckades han slå upp såret för femte gången så att det kommer blod och denna gång hände det inomhus snubblandes över en tröskel. Det blödde ganska ordentligt och han klagade lite, men inga tårar. Han är fantastisk på alla sätt!

Vad är klockan?

Inatt så kom Alfons över i vår säng. Han hade tänt lampan i taket, men det hade vi inte märkt. Jag var helt säker på att det var morgon, kring 7-tiden eftersom "solen" hade gått upp. Sen började Herman gråta så Andreas gick dit för att kolla läget, när han gick ut ur rummet så blev det plötsligt mörkt, han släckte lampan i taket. Jag hade ju börjat förbereda mig på att börja kliva upp och låg vaken. Andreas kom tillbaka och frågade om lampan var tänd i taket, ja det var den, han släckte den ju. Jag frågade vad klockan var, halv 3 typ. Andreas somnade om ganska snabbt, själv låg jag vaken i lite över två timmar. Så idag blir det extra många gäsp skulle jag tro.

Musikens Makt

Jag packade ihop ungarna och åkte in till stan. Vimlet var lagom, träffade lite känt folk, lekte, Alfons åkte karusell, köpte remmar, Herman dansade loss på stranden framför scenen. Efter att ha tillbringat 1,5 timme på udden så började det regna och både jag och ungarna tyckte att det var dags att åka hem eftersom promenaden till bussen var lång. Vi hann inte långt från området så gjorde Alfons en krasch, paraplyet blev knosat och det rann blod från knät som Alfons nu trasat sönder fyra gånger på mindre än en vecka. Alfons fick ta mitt paraply och jag tog det trasiga tills vi hittade ett tak att skydda oss under. Alfons hade ont och vägrade gå, han tyckte att jag skulle bära honom men jag tyckte att min rygg inte skulle fixa det. Så han köpte in sig hos Herman i vagnen genom att avlasta Herman med paraplyhållandet. Så jag återfick mitt paraply, kastade det trasiga och pojkarna delade på ett. Vagnen hade mer än max-last men som tur är delas det inte ut någon bot till barnvagnsförare. Väl framme på Smedjan så fick vi inse att vi skulle få vänta på bussen i 25 minuter, lagom roligt med en arg Alfons och en trött Herman. Vi tog oss hem till slut så vi åt middag och sen kunde vi mysa i soffan med lördagsgodis och snacks. Jag är helt färdig i fotlederna och ryggen och misstänker att det blir knivigt att ta sig upp ur sängen imorgon, men eftersom Andreas jobbar så har jag liksom inget val.
Just nu ligger jag i sängen och inväntar effekten från två Alvedon, berusande.

Inför Musikens Makt

Jag och Alfons inväntar att Herman ska vakna, vi har peppat upp oss och väntan har varit lång nu.

Tålamodsprövning

Alfons testar mitt tålamod idag.
Eftersom jag har sovit gott och är på gott humör så är jag en svårknäckt nöt. Men lite irriterad blir man när han skriker och vad man än gör så blir det fel och han skriker bara ännu högre. Har just stått i 20 minuter och flyttat fåtöljen en millimeter hit och så blev det fel så då var jag tvungen att flytta ytterligare en millimeter, detta blev också fel så jag flyttar ytterligare... Ja ni förstår fortsättningen.

Älskarinnan

Andreas fick en älskarinna i födelsedagspresent. Hon betyder mer än mig just nu. Jag hoppas att han snart inser att gräset inte är grönare på andra sidan och dumpar henne snart.

Kontroll

Frakturen i Alfons fot har läkt ihop fint, så att han trampar snett beror på något annat. Men när vi börjar på Habiliteringen på Sunderby sjukhus så ska han ju få träffa sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare och många många fler så då får dom kolla det då.

Idag är det Hermans tur att gå till doktorn. Vi ska på BVC för 18-månaderskontroll, även om det iofs står 12-månaderskontroll på kallelsen, men den har han då redan varit på för länge sen så jag tar för givet att dom bara skrivit fel. Vi får väl se om han är godkänd.