Fantastisk helg

Igår hängde vi hos Camilla, drack, snackade, spelade sällskapsspel och gick ut, detta i sällskap av Felicia, en kompis från Umeå som jag inte träffat på flera år. Det var så roligt att få se henne, hon är så fin.
Idag fick jag sova lite längre, frukost på sängen, har varit hemma och haft det lugnt och skönt med familjen och städat. Sen åkte jag till Camilla igen, skönt häng bara, tryckte lite godis och såg på Big Brother finalen. Grinade en flod då Hanna J vann, otroligt rätt! :)

Jo, måste ju bara berätta att jag för första gången har epilerat benen idag också, smärtsamt men smidigt. Så nu vill jag ha en epilator.

Kastar in en bild på söta Felicia.

Bakfull är inget skyll

Låt oss reda ut skildnaden på bakfull och värd.

Jag hade mått lika jävligt idag oavsett om jag hade druckit eller inte. Jag sliter dagligen och dricker så sällan så jag inte ens kan komma på när jag senast var full, det är många år sen i alla fall. Och igår, visst jag var berusad, men jag minns allt, jag gjorde inget dumt, jag tog mig hem, och jag vinglade inte på hela kvällen, ingen huvudvärk och jag har inte spytt.

Jag är trött idag, det hade jag varit oavsett om jag druckit eller ej.

Jag anser därför att jag faktiskt var värd frukost på sängen, inte för att jag var bakfull, utan för att jag alltid annars kliver upp med barnen och leker med dom, och serverar DOM frukost varje dag. Jag har tagit semester från familjen i helgen, vilket Andreas har accepterat, jag har aldrig några utbildningar, övningar och personalfester som andra har och kan få åka bort ett par dagar från familjen, så jag får göra så här istället. Jag hade chansen att inte åka hem och sova inatt, men jag gjorde det i alla fall bara för att få träffa barnen en liten stund.

Jag är hemma och jobbar 98% av mitt liv. Varför missunnas jag oftast dom 2% jag gör något roligt, kopplar av och umgås med mina vänner? Folk ger mig istället dåligt samvete för att jag lämnar Andreas hemma med barnen, stackars Andreas... Nä, vet ni vad, jag ÄR VÄRD detta.

Hangover

Jag kunde må bättre idag, men det var vidrigt skönt att he sig i fyllan, det är flera år sen faktiskt. Super mysig förfest, utgången blev bajs.

Frukost på sängen

Det var jag värd!

Ute

Luleå levererade INTE ikväll. Kön till Olearys Olivers och Färjan varade i timmar och på All Stars var det näst intill tomt. Kändes som en pungspark i ansiktet faktiskt. I framtiden håller jag mig till förfesten.
Nu ska jag hem och lyssna på frugans gnäll och jag lär inte få sovmorgon heller, jag skulle ha sovit borta.
Have a Good Good night.

Blå mjölk

Alfons fick utbrott när frukosten skulle ätas. Han ville äta i vardagsrummet men det fick han inte, och det var fel sked och han fick en ny men då ville han ha den gamla. Massa annat skrek han över också, men till slut blev han upprörd över att mjölken och gröten var vit, varje gång han tog en tugga så blev det vitare eftersom han åt upp kanelen. Då var mitt tålamod över för idag så jag färgade mjölken blå. Då gick det bra.

Dag 5 av 5

Helvetes-veckan är över!

Jag är fysiskt trött, men jag är nog egentligen mer mentalt utmattad. Från 21:00 ikväll så har jag gråtit nästan hela tiden. När jag ska sätta ord på varför jag är ledsen så kan jag inte riktigt förklara det. Det är liksom bara så mycket känslor just nu och jag vet inte vad jag ska göra av dom.

Det känns som att jag varje dag sliter häcken av mig för att vara alla till lags men det känns som att jag aldrig får något tillbaka. Jag är rastlös och utmattad på samma gång. Jag längtar efter olika saker, men när jag väl är där så får jag panik och vill bara därifrån. Varje kväll tänker jag att imorgon ska jag vakna upp och vara mitt positiva jag igen, men varje morgon när jag vaknar så vill jag bara försvinna från jordens yta.

Jag vill inte känna mig ensam mer, men jag vill samtidigt inte ha någons sympati. Jag vet, det låter stört. Det låter stört även för mig. Jag sa ju att jag inte kunde förklara. Skit samma.

Jävla fan!