Bättre tavla

Nu är jag lite mer tillfreds med tavlan. Ramen har blivit svart och en uggla har fått färg. Ska jag färglägga fler ugglor eller är det bra så här?

Sjukling

Herman är lite snorig, hostig och blank i ögonen, men han gnäller då inte. Mitt vackra barn!

Ljus

Ikväll har jag tänt upp hela vardagsrummet med ljus.
Det är så mysigt med höst.
Kolla även in mitt nya bord. Nu vill jag bara ha en nyare soffa.

Snyggt?

Alfons har styrslat oss, visst blev vi fina.

Ny tavla

Ville visa min nya tävla som jag pysslade ihop idag. Kände att jag var tvungen att göra något kreativt mellan blöjbyten och köttsoppskokningen idag. Blev dock inte nöjd. Ramen ska få bli svart när tillfälle ges. Och eventuellt ska en av ugglorna få färg.

Gastric bypass

Alla kan gå ner i vikt, men utan operationen så går 95% upp igen. Jag är en av dom. Jag har prövat alla möjliga dieter, jag har visat att jag kan gå ner i vikt, men så blir det någon liten rubbning och då är jag snabbt uppe igen.
För 4 år sedan så började jag nosa lite på området Gastric bypass. Då hade jag ingen aning om vad det egentligen innebar utan såg det mer som en quick fix. Men sedan fick jag lära mig mer om operationen, med risker och vilket enormt arbete det faktiskt skulle bli. För 3 år sedan så var jag hos kirurgen för ett sista samtal inför operationen men den blev då inställd eftersom jag hade gått ner 34 kg. Kirurgen ansåg att jag skulle ge det ett sista ärligt försök att gå ner och hålla vikten. Det gick ett tag, men sen kom en motgång och jag var snabbt uppe igen, inte alla 34 kg men ca 10. Det blev en ond cirkel och tillslut var motivationen som bortblåst. Tiden gick och för ca 1 år sedan så började jag fundera kring operationen igen, nästan alla 35 kg var tillbaka och jag kände mig som ett hopplöst fall. Men jag beslutade mig för att ge det ett sista ärligt försök. Försöket funkade bra, jag började jogga, slog personbästa på personbästa, jag åt bra och vikten rasade. Men något hände (jag vet vad, tänker inte nämna det här dock) och jag började gå upp igen. Genom hela mitt vuxna liv har jag dietat, bantat och tränat, jag har gått på svält och jag har svullat. Några i min omgivning tog beslutet för ett tag sedan att göra en GBP, jag tvekade fortfarande, rädd för ovissheten.
Men nu är beslutet taget. För ett tag sedan så satt jag och övervägde för och nackdelar.

Nackdelar med fetma.

• högt blodtryck
• diabetes typ 2
• blodfettsrubbningar
• åderförfettning, åderförkalkning
• gallsten
• förfettning av levern
• astma
• snarkproblem och sömnapné - andningsstopp under sömnen
• belastningsskador i leder
• komplikationer under graviditet
• cancer i livmoder, äggstockar, bröst och prostata
• cancer i matstrupe
• cancer i tjocktarm, njurar, gallblåsa, lever och bukspottkörtel
• infertilitet, det vill säga oförmåga att få barn
• demens.

Att fetma är dödligt är inget att hymla om, och det är inte bara dödligt, det är plågsamt också.
5 000 - 10 000 personer dör varje år på grund av fetma i Sverige. Tänk så många fler som har några/något av de andra problemen men som inte dött av dom.


Dödligheten i samband med en Gastric bypass-operation är ca 0,5%.
 Nackdelar med operationen:

• Intolerans mot vissa saker, (ägg, laktos, fett osv)
• Förslappad hud som sedan kanske vill opereras bort
• Kan inte äta snabbt
• Dagligt intag av extra vitaminer och mineraler
• Några små ärr

 Fördelar med operationen:

• Troligen är ledvärk mindre eller obefintlig
• Känner sig mer attraktiv
• Kan inhandla kläder lättare
• Rörelseförmågan ökar
• Orken ökar
• Alla problemen med fetman minskar

Det är jätte svårt att stapla upp för- och nackdelarna, men jag anser att jag hellre tar risken att göra operationen och lever med dom nackdelar som kan tillkomma, än att leva med fetma och leva med dom nackdelar som medföljer.


Man kan kalla det dålig karaktär, men jag klarar faktiskt inte av att hålla vikten nere.

Jag har varit ganska tyst om mina tankar på operationen, mest för att jag vill påverkas av ren och skär fakta, inte av andras kommentarer. Jag vill känna att det är JAG som tagit beslutet, helt på egen hand.
Vissa tar det ganska bra och tycker att jag svamlar som ens funderar, vilket inte känns okej eftersom dessa personer antagligen inte vet vilket livslångt jobb man har framför sig, och beslutet gäller MIG och det är JAG som ska leva med konsekvenserna som blir av operationen. Vissa tror att det "blir normalt igen" det blir det inte, det är för resten av livet.
Vissa tar det mindre bra och tycker att det är vansinne, vissa känner någon eller har läst om hur farligt det är. Men jag anser att jag är tillräckligt påläst för att veta vad det är för beslut jag tagit. Jag vet att det finns en risk att jag dör, men risken är faktiskt större att jag dör om jag inte gör den.

Jag har fler argument, det bästa jag har är att jag är less på att iaktta barnen. Nu vill jag vara aktiv med dom och vara den mamman som fysiskt orkar med dom. Idag har jag så mycket problem i leder att jag knappt orkar lyfta dom, nu får det räcka.

Som sagt, jag har bevisat att jag KAN gå ner i vikt, men att hålla vikten funkar inte och jag är less att gå runt runt i detta hamsterhjul. Operationen är mitt verktyg, själv utför jag samma jobb som jag tidigare gjort, bara att nu finns ingen chans till att hamna fel igen.

Take it or leave it!

Uppkäftiga unge

Den där pojken som försökte slita av kläderna på Alfons förra veckan, var här ute på vår gård idag igen. Alfons har ju inte så gärna varit ute och lekt något sedan dess och idag så lovade jag honom att vara ute med honom. Den där pojken var inte alls kaxig först, men så fort Andreas lämnade gården var det som att det vände, han började direkt vara elak mot Alfons."Du är dålig på det där" "Varför har han ett halsband, töntigt." "Hur kunde du ramla där? Det är ju enkelt." Alfons svarade honom aldrig när han sa dessa elakt riktade sakerna. Till slut så brann det för mig, jag bad honom lämna gården, väldigt vänligt. Han lyssnade inte. Jag sa åt honom typ 3 ggr till med snäll röst, varje gång sa han bara till W, en annan kille som både Alfons och Oskar gillar jätte mycket, "Kom W så far vi" Men W ville inte, han ville vara med Alfons. Och tillslut sa den elaka pojken "Varför vill du det? Han är ju en tönt." Jag stämde om mina stämband och bad med mycket arg ton honom att gå. Han flinade bara. Så här höll det på ett tag. Tillslut sa jag till Alfons att nu var det dags att gå in, Alfons frågade om W fick följa in och W frågade sin mamma och det gick bra. Den dumma pojken försökte gå in med oss, som att inget hade hänt. Men jag sa bara att han inte var välkommen hem till oss, förklarade varför och då säger han "Jävla kärring, jag ska ringa polisen på dig." Jag sa att det bara var fritt fram. Han ilsknade till ännu mer och kallade mig horkärring och hotade med att han skulle fara hem och hämta en kniv och köra ner den i halsen på mig. Då stängde jag bara dörren och han for.