Jag är inte helt villig att tro på spöken egentligen. Men nu har jag legat vaken med en skräckslagen Alfons och Herman har vaknat förtvivlat flera gånger.
Alfons låg bredvid mig och stirrade helt skräckslaget mot väggen och sa säg åt han att han inte ska vara här jag är så rädd mamma. Jag vände mig om men givetvis var ingen där och i samma veva skrek Herman rakt ut, kan tillägga att väggen leder rakt in i Hermans rum. Jag gick in till Herman, tröstade honom tills han somnade om, gick tillbaka till sängen där Alfons låg skräckslagen och stirrade runt omkring sig. Han lugnade ner sig lite när jag kom men kunde inte slappna av riktigt, han låg med uppspärrade ögon. Efter ett tag så började Oskar prata i sömnen och Alfons blev stel som en pinne. Jag förklarade för honom att det bara var Oskar som pratade i sömnen. Efter ett tag så började Alfons gråta, han var verkligen jätte rädd. Och Herman vaknade igen. Efter att ha lugnat ner Herman så gick jag och la mig bredvid Alfons som fortfarande var stirrig. Plötsligt lät det som någon gick väldig snabbt och hårt på golvet och så small det i vardagsrummet. Alfons grät, Herman vaknade, jag gick in i tv-rummet och där hade det åkt ner saker på golvet, kollade in hos Oskar, men han sov i sin säng. Tröstade Herman och gick tillbaka till Alfons, han var fortfarande vaken och stirrade runt och var ryckig. Ingen var uppe och gick men jag är säker på att jag hörde någons bestämda steg. Och sakerna som ramlat ner från bordet... Behöver jag säga att jag är rädd?
Jag har flera gånger tänkt klä på mig och ungarna och dra härifrån men lugnat mig med att det finns en naturlig förklaring. Och nä, det var inte katten för han låg på mina kläder på golvet och sov hela tiden.
Spöken, finns dom?
