Tankar om Alfons

Ligger sömnlös inatt...
Tankarna går till min älskade Alfons. Många tankar går då till hans autistiska syndrom. Man blir mörkrädd när man googlar om det. Det beror på alla möjliga saker, utebliven amning, tätt mellan förlossningar, ärftlighet, you name it... Svarta kläder under graviditet också. Okej, det sista var kanske överdrivet, men google-djungeln är enorm och mörk på valda delar.
Vi väntar ju nu på att semestertiderna ska vara över så vi får komma på habiliteringen och komma igång med hur vi ska underlätta vardagen för Alfons. Så jag har ännu bara massa lösa trådar, vad och hur man kan göra. Det känns ganska tufft att tackla diagnosen just nu, vi fick svar och sen blev vi lämnad utan hjälp eftersom det kom en semester. Att stå ut med utbrott och styra Alfons vardag är inte det som är tufft egentligen, det har vi ju levt med så många år utan diagnos. Det som är svårt och i vissa fall jobbigt är omgivningen. Vissa har svårt att förstå "Men han är ju som alla andra barn, han pratar, springer och äter" Sant, han sitter inte stum, gapar och slår sig över bröstet.Även jag har ibland svårt att förstå vad autism är, man lär sig hela tiden något nytt om autism, den ena dagen är sällan den andra lik.
Läs gärna på lite, det är faktiskt intressant.


Och även om jag ibland klagar på att det är jobbigt, så tro mig när jag säger detta. Jag vill aldrig någonsin byta med någon annan, jag älskar Alfons och är glad att jag får vara hans mamma, med eller utan syndrom!