Imorgon 9.30 sitter jag och Andreas på Sunderby sjukhus,
NEP-enheten, för ett informationsmöte. Alfons diagnos är fastställd och imorgon ska vi få höra resultatet. Utredningen har varit ett enormt uppvaknande för mig, Alfons är inte som andra. Jag hade inga misstankar innan den dagen vi satt på BVC på hans 4-årskontroll och Lisbeth Hällgren försiktigt lade fram att Alfons inte utvecklas likt andra i hans ålder och han har väldiga problem med empati i det sociala livet. Hon ville skicka remiss till en psykolog. Vi träffade psykologen, berättade hur vi som föräldrar upplevde Alfons och hon berättade även att det visats på BVC redan när Alfons var 10 månader att han hade problem med ögonkontakt och beröringskänslighet. Detta var något man inte direkt talade om då när han var så liten, men så här i efterhand förstår jag varför det kollats och vad det spelar in för roll idag. Psykologen remitterade oss vidare till NEPen där vi har varit på samtal och utredningar.
Alfons söker aldrig tröst i form av en kram, kramar man om honom för att trösta honom så blir han bara förbannad, detta har gjort mig otroligt ledsen. Innan jag fick honom, så hade jag fantiserat om hur just mitt barn skulle bli och hur jag skulle uppfostra och ge kärlek. Vi skulle ha en väldigt fysisk och mentalt nära kontakt, vi skulle prata om allt och vi skulle alltid kramas. När han var bara några månader gammal så visade han klart och tydligt att han inte var den kramiga typen. Detta tog hårt på mig och jag har vid flera tillfällen varit förtvivlad över just detta. Kanske låter löjligt, men jag tror att alla som upplevt detta förstår.
Han fokuserade tidigt blicken på sina leksaker, men ögonkontakt undvek han. Det gör han än idag.
Men det svåraste är nog ändå hans nedsatta förmåga till socialt samspel och social kommunikation,
ibland också vad gäller planering och organisationsförmåga. Han har ingen
fantasi eller föreställningsförmåga och han är väldigt ryckig i sina kroppsrörelser. Han uppvisar ett annorlunda beteende och
blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsad,
ouppfostrad eller blyg. För att enklare förstå hur jag menar så brukar jag säga att han inte förstår att andra människor kan tycka, tänka och känna saker.
Imorgon får vi i alla fall svar.
Nu ska jag försöka få någon timmes sömn, men det verkar bli svårt.
