Slutet-på-året-depressionen

Ja då var vi framme på den tiden på året när jag som oftast blir deprimerad.
När jag bodde i Umeå infann sig aldrig denna känslan, då hade jag helt klart större förståelse. Men i 5 års tid nu så hamnar jag alltid i samma tankebana, de flesta gångerna har jag valt att inte säga något utan i min ensamhet har jag bara varit ledsen och inte sagt något.
Det hela bygger på kontakt.
När jag bodde i Umeå förväntade jag aldrig att någon skulle köra 30-40 mil för att hälsa på. När jag då blev gravid för första gången så beslutade jag att jag ville bo närmare min familj för att det inte skulle vara så jobbigt att hälsa på.
Jag försöker verkligen titta in hos alla mina nära, inte för ofta, men några gånger/år i alla fall.
Men tyvärr ser jag sällan till någon i mitt hem, jag kan säga att det händer en gång/år. Max 2. Det är när Alfons fyller år. Utan honom hade jag knappast sett till dessa människor i mitt hem.
Dom det berör lär ta åt sig och två saker kan hända, antingen ingenting, eller så blir det liv i luckan. Jag skiter blankt i om folk hälsar på mig hädanefter, utbytet glider liksom bort när viljan bara kommer från ett håll.
Ärligt så struntar jag i vilket. Jag har liksom gett upp.

Men jag är ärligt besviken på mig själv, att jag försökt anpassa mig efter andra i hela mitt liv men jag har ändå aldrig fått ut något av det. Nu är det dags för mig att tänka på mig själv, på riktigt.

Breaking Dawn - del 2

Imorgon bär det av på bio. Jag längtar så jag kan spricka!

Städa - äta - städa - äta

Mitt liv har börjat likna årets sommarplåga Dansa - pausa. Men jag har gjort en liten justering i texten. Städa - äta. Städa - äta.
Vårt hem har en förmåga att vilja bli stökigt hela tiden. Jag städar och plockar hela tiden, men det händer liksom ingenting. Jag antar att det är ganska typiskt för alla kvinnor som lever själv med fyra killar som inte alls är pedantiska. Alfons hjälper faktiskt till ganska mycket i hemmet och han plockar undan bara man ber honom. Dom andra tre är hopplösa.
Just nu hinner jag inte riktigt med, dels så har jag ganska ont fortfarande efter operationen och vilar ganska mycket, men sen är det ju allt detta ätande.
9.00 Frukost
11.00 Mellanmål
13.00 Lunch
15.00 Mellanmål
18.00 Middag
20.00 Kvällsmål
Det är i princip varannan timme.
Sen så ska varje måltid pågå i MINST 20 minuter.
Och 10 minuter innan och 20 minuter efter får jag inte dricka, eftersom att då sköljer jag bara ner maten och får inget näringsupptag. Så så här ser det typ ut.

9.00 - 9.20 äter jag frukost, sen får jag inte drick något förrän 9.40. Mellan 9.40 och 10.50 får jag dricka. 11.00 ska jag äta igen fram till 11.20... och så här rullar det på. Det är dels svårt att komma ihåg att dricka och sen är det svårt att inte få dricka när man är törstig. Sen så kan jag inte klunka i mig mer än 4 små klunkar åt gången.

Det är svårt att lära sig leva detta nya liv, men snart är det en vana och rutin och då vet jag antagligen inte hur det var att leva innan.

Oskar

Oskar är i stort behov av aktivitet hela tiden. Och han börjar bli så pass stor nu att han inte direkt vill komma hem efter skolan och mysa, utan han vill ut och ränna med kompisarna.
Här har vi allt vi behöver och Oskar gillar det så himla mycket.
Jag gillar Kyrkans engagerande i barnen. Dom har något som heter "Efter plugget" vänder sig till barn i låg- och mellanstadiet, dit får barnen komma och pyssla, leka, spela, ibland bakar dom och ibland ser dom film. Aktiviteterna är olika. från gång till gång.
Sen har vi HIF. Ungarna får spela massa sporter och där finns idrottsledare och kamratstödjare.
Oskar har lättare med läxorna när han får göra mycket om dagarna. Han funkar inte när han är rastlös.

Även om han tränar hockey 2-3 ggr/veckan så räcker inte det för honom. Själv hade man ju varit helt död. Men det märks så tydligt på resultaten han levererar med läxorna att han fixar det bättre om han får göra sig av med ännu mer energi.

Därför är jag så glad att vi bor här där det finns så mycket för barnen och ungdomarna att göra.

Klart

Nu är chokladbollarna klara.

Min livsfilosofi!

Jag har många gånger låtit folk köra över mig, styra mina handlingar, låtit folk ta utan att ge. Jag vet att många gånger beror det på dålig självkänsla. Jag har lovat mig att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Mitt nya liv är hälsosamt båda fysiskt och mentalt. Jag ska bli en starkare människa. Denna låt råkades spelas här hemma idag, det kändes som ett tal till mig själv.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Aaaahhhh...
Aaaahhhh...
Åååhhh

Du får ta den tid du behöver
(För att förstå vad det är du vill)
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
(Så att två själar kan få ro)
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Hyresgästföreniningen

Det knackade på dörren idag, Hyresgästföreningen. Trevlig herre som utan att blinka värvade mig som medlem, jag hann förövrigt inte heller blinka. Han snackade ner mig direkt när det kom till renoveringen av vattenskadan som sker just nu.
Vi ska MINST ha 50% reducering på hyran från den dag skadan upptäcktes till den dagen allt är återställt. Och som det ser ut just nu så har vi ingenting klart förrän tidigast i december, det blir flera månader.
Jag ska även höra mig för angående mögelsök i Hermans rum, eftersom där har varit en vattenskada för några år sedan.
Dessutom så har Lulebo alldeles för höga hyror för den sortens standard dom har i lägenheterna. Antingen så får dom sänka hyran eller ta och höja standarden. Typ en spis med häll, nya toalett-stolar osv.

För 80 kr/månad så känns det värt att få en jurist som backar upp när vi vill ha reducering på hyran för renoveringen. Själv har man ju liksom dålig koll när det kommer till saker som rättigheter i ett hyreskontrakt. Jag hade tänkt strida om att dom skulle betala elräkningen för den tiden byggfläkten stod på för att avfukta skadan i toaletten och sovrummet. Det hade handlat om ca 300 kr. Men nu kan vi börja snacka om MINST 5-6000 kr. Betydligt mer!

Jag tror även herren från Hyresgästföreningen hade en gloria.