Att få i mig 5 måltidsersättningar idag blev inte. Magsjukan nådde även mig. Så jag har fått i mig 2 st. Fast det var innan magsjukan började härja så jag antar att kroppen inte hann ta upp så mycket. Nåväl, sånt som händer.
Just nu ser jag dock inte hur jag ska kunna dricka fler shakes, ni vet hur det kan vara när man kräkts upp något man ätit, och detta var ju inte speciellt gott på nervägen, gissa bara hur det var på uppvägen.
Imorgon ska jag fara på Apoteket och köpa Modifast, dom ska visst vara betydligt mycket godare. I hope!
Den omtalade andedräkten är på plats, det har visst med någon sorts keton-fas. Det smakar konstant gammal ost i munnen, riktigt illa faktiskt!
Idag har funderingarna mest varit på varför det är så¨olika regler på flytet innan operation från ställe till ställe. Jag ska flyta i 4 veckor. Sen så ska jag äta måltidsersättning till en total summa av ca 500 kcal varje dag, och drick 2 liter vatten. På andra ställen i landet behöver man bara flyta i 2 veckor, och på vissa ställen inte alls. Vissa får i alla fall dricka light-läsk i mindre mängder. Varför är det så olika?
Nåväl. Nu ska jag få Oskar i säng, för jag håller själv på att somna.
Den smala milen
lördag 13 oktober 2012
-2 kg
Jag kan inte låta bli vågen, och nu har jag tappat 2 kg på 2 dagar, och första dagen åt jag ändå lite vanlig mat.
Jag hoppas det fortsätter i samma takt hela vägen, då ska det inte vara så svårt att hitta motivationen.
Bilder från basketen
Gemensam uppvärmning vägrade Alfons delta i idag. Men sen blev det lättare. Här har vi lite bilder, det blev inte mycket idag heller eftersom jag måste vara så himla delaktig i allt själv annars står Alfons bara och tittar på.
Dessutom så gillar inte Alfons att vara med på kort.
fredag 12 oktober 2012
Läkarbesök och krokodiltårar
Summering av denna dag. En till dag att inte minnas!
Jag har nu under ett par dagar haft så sjukt ont i halsen. Kan knappt svälja. Jag stod inte ut mer så jag ringde Vårdcentralen. Där fick en dansk läkare kolla på mig. Jag fattade ingenting av vad han sa, och vette fan om han fattade något av vad jag sa. Lite förstod han nog eftersom han kollade i halsen 6-7 gånger och påstod att inget var fel. Sen så tog dom lite prover och inget var fel. Men varför har jag då så himla ont. Det tar inte bara ont att svälja, det tar även ont att prata, gäspa, nysa, hosta. Nåt är ju fel... Han tyckte jag skulle gå hem och ta Alvedon. Fint, för det har jag inte redan gjort, eller jo...
Idag har jag endast ätit VLCD. Nutrilett Choklad är kanske den äckligaste! Allevos Jordgubb-Blåbär smakar betydligt mycket bättre. Att detta ska funka i 26 dagar till känns inte så verkligt. Fattar faktiskt inte hur folk fixar det. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare.
Värst var när middagen skulle lagas. Andreas skulle sköta det och när det började osa så fick jag panik, jag sa att jag skulle gå och panta men Andreas tyckte inte det var läge, han ville ha hjälp med barnen och dukning på bordet. Då brann jag av och kastade pulverkartongerna i hallen, skulle fan inte fortsätta med den här jävla skiten och skulle skita i operationen och så gick jag ut och rökte, sen la jag mig i sängen och störtbölade! Så här i efterhand kanske jag kan tycka att jag betedde mig som en tönt, men det här är verkligen det värsta jag har gjort i mitt liv. Jag har dietat MÅNGA gånger i livet, men då har det ju aldrig varit så här hemskt, jag har ju i alla fall tillåtit mig att knapra på en morot och jag har inte slutat röka samtidigt.
Andreas har ingen som helst förståelse för vad jag går igenom just nu, även om han tror det, och jag anklagar inte honom heller för det, han behöver aldrig den här pressen på sig och har aldrig behövt heller. Det här handlar om så himla mycket. Hunger, sötsug, röksug, colasug, ett allmänt sug att få äta vad som helst, men framför allt är det jobbigaste den inre kampen med mig själv, jag försöker just nu att ta farväl av den person jag alltid varit. Jag är just nu inte lämplig att vara en familjemedlem, jag behöver kunna gå ifrån när det är mest tufft, men det funkar uppenbarligen inte så.
Jag tror och hoppas på att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Jag var egentligen förberedd på detta och jag har verkligen försökt förbereda andra om hur det kommer bli, men som sagt, jag kan inte bara gå ifrån när jag behöver. Hade jag haft råd hade jag rest bort någonstans, utan familjen. Hemskt va?
Nu ska sista shaken ner och så tre dl vatten till, då har jag fått i mig dagens ranson, 5 shakes och 2 liter vatten.
Jag har nu under ett par dagar haft så sjukt ont i halsen. Kan knappt svälja. Jag stod inte ut mer så jag ringde Vårdcentralen. Där fick en dansk läkare kolla på mig. Jag fattade ingenting av vad han sa, och vette fan om han fattade något av vad jag sa. Lite förstod han nog eftersom han kollade i halsen 6-7 gånger och påstod att inget var fel. Sen så tog dom lite prover och inget var fel. Men varför har jag då så himla ont. Det tar inte bara ont att svälja, det tar även ont att prata, gäspa, nysa, hosta. Nåt är ju fel... Han tyckte jag skulle gå hem och ta Alvedon. Fint, för det har jag inte redan gjort, eller jo...
Idag har jag endast ätit VLCD. Nutrilett Choklad är kanske den äckligaste! Allevos Jordgubb-Blåbär smakar betydligt mycket bättre. Att detta ska funka i 26 dagar till känns inte så verkligt. Fattar faktiskt inte hur folk fixar det. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare.
Värst var när middagen skulle lagas. Andreas skulle sköta det och när det började osa så fick jag panik, jag sa att jag skulle gå och panta men Andreas tyckte inte det var läge, han ville ha hjälp med barnen och dukning på bordet. Då brann jag av och kastade pulverkartongerna i hallen, skulle fan inte fortsätta med den här jävla skiten och skulle skita i operationen och så gick jag ut och rökte, sen la jag mig i sängen och störtbölade! Så här i efterhand kanske jag kan tycka att jag betedde mig som en tönt, men det här är verkligen det värsta jag har gjort i mitt liv. Jag har dietat MÅNGA gånger i livet, men då har det ju aldrig varit så här hemskt, jag har ju i alla fall tillåtit mig att knapra på en morot och jag har inte slutat röka samtidigt.
Andreas har ingen som helst förståelse för vad jag går igenom just nu, även om han tror det, och jag anklagar inte honom heller för det, han behöver aldrig den här pressen på sig och har aldrig behövt heller. Det här handlar om så himla mycket. Hunger, sötsug, röksug, colasug, ett allmänt sug att få äta vad som helst, men framför allt är det jobbigaste den inre kampen med mig själv, jag försöker just nu att ta farväl av den person jag alltid varit. Jag är just nu inte lämplig att vara en familjemedlem, jag behöver kunna gå ifrån när det är mest tufft, men det funkar uppenbarligen inte så.
Jag tror och hoppas på att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Jag var egentligen förberedd på detta och jag har verkligen försökt förbereda andra om hur det kommer bli, men som sagt, jag kan inte bara gå ifrån när jag behöver. Hade jag haft råd hade jag rest bort någonstans, utan familjen. Hemskt va?
Nu ska sista shaken ner och så tre dl vatten till, då har jag fått i mig dagens ranson, 5 shakes och 2 liter vatten.
Jag klagar
Jag hatar dessa jävla shakes. Dom smakar illa och mjölar sig i munnen.
Jag vet att jag alltid tänkt jå jå, så farligt är det inte, bit ihop bara. Men jag skulle kunna döda för en morot just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)