-2 kg

Jag kan inte låta bli vågen, och nu har jag tappat 2 kg på 2 dagar, och första dagen åt jag ändå lite vanlig mat.
Jag hoppas det fortsätter i samma takt hela vägen, då ska det inte vara så svårt att hitta motivationen.

Bilder från basketen

Gemensam uppvärmning vägrade Alfons delta i idag. Men sen blev det lättare. Här har vi lite bilder, det blev inte mycket idag heller eftersom jag måste vara så himla delaktig i allt själv annars står Alfons bara och tittar på.
Dessutom så gillar inte Alfons att vara med på kort.

Basket

Sitter och sippar på frukosten på väg mot basketträningen. Alldeles för tidigt enligt mig.

Läkarbesök och krokodiltårar

Summering av denna dag. En till dag att inte minnas!

Jag har nu under ett par dagar haft så sjukt ont i halsen. Kan knappt svälja. Jag stod inte ut mer så jag ringde Vårdcentralen. Där fick en dansk läkare kolla på mig. Jag fattade ingenting av vad han sa, och vette fan om han fattade något av vad jag sa. Lite förstod han nog eftersom han kollade i halsen 6-7 gånger och påstod att inget var fel. Sen så tog dom lite prover och inget var fel. Men varför har jag då så himla ont. Det tar inte bara ont att svälja, det tar även ont att prata, gäspa, nysa, hosta. Nåt är ju fel... Han tyckte jag skulle gå hem och ta Alvedon. Fint, för det har jag inte redan gjort, eller jo...

Idag har jag endast ätit VLCD. Nutrilett Choklad är kanske den äckligaste! Allevos Jordgubb-Blåbär smakar betydligt mycket bättre. Att detta ska funka i 26 dagar till känns inte så verkligt. Fattar faktiskt inte hur folk fixar det. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare.
Värst var när middagen skulle lagas. Andreas skulle sköta det och när det började osa så fick jag panik, jag sa att jag skulle gå och panta men Andreas tyckte inte det var läge, han ville ha hjälp med barnen och dukning på bordet. Då brann jag av och kastade pulverkartongerna i hallen, skulle fan inte fortsätta med den här jävla skiten och skulle skita i operationen och så gick jag ut och rökte, sen la jag mig i sängen och störtbölade! Så här i efterhand kanske jag kan tycka att jag betedde mig som en tönt, men det här är verkligen det värsta jag har gjort i mitt liv. Jag har dietat MÅNGA gånger i livet, men då har det ju aldrig varit så här hemskt, jag har ju i alla fall tillåtit mig att knapra på en morot och jag har inte slutat röka samtidigt.
Andreas har ingen som helst förståelse för vad jag går igenom just nu, även om han tror det, och jag anklagar inte honom heller för det, han behöver aldrig den här pressen på sig och har aldrig behövt heller. Det här handlar om så himla mycket. Hunger, sötsug, röksug, colasug, ett allmänt sug att få äta vad som helst, men framför allt är det jobbigaste den inre kampen med mig själv, jag försöker just nu att ta farväl av den person jag alltid varit. Jag är just nu inte lämplig att vara en familjemedlem, jag behöver kunna gå ifrån när det är mest tufft, men det funkar uppenbarligen inte så.
Jag tror och hoppas på att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Jag var egentligen förberedd på detta och jag har verkligen försökt förbereda andra om hur det kommer bli, men som sagt, jag kan inte bara gå ifrån när jag behöver. Hade jag haft råd hade jag rest bort någonstans, utan familjen. Hemskt va?

Nu ska sista shaken ner och så tre dl vatten till, då har jag fått i mig dagens ranson, 5 shakes och 2 liter vatten.

Jag klagar

Jag hatar dessa jävla shakes. Dom smakar illa och mjölar sig i munnen.
Jag vet att jag alltid tänkt jå jå, så farligt är det inte, bit ihop bara. Men jag skulle kunna döda för en morot just nu.

Mansgris

Jag tycker att Andreas kan var kanske jordens mest lata människa ibland. Med all rätt efter dagens prat.

Jag: Kan vi inte ta och städa lite?
Han: Men... Jag måste alltid städa. Jobbar jag inte så måste jag städa. (mycket irriterad ton)
Jag: Ursäkta mig, när behövde du ens städa här hemma sist? (förbannad, med all rätt eftersom jag lever på pulver och inte har rökt något idag)
Han: Förra veckan typ.
Jag: Vad behövde du göra då?
Han: Typ plocka undan eller nåt...

Där tog min luft slut.
Jag städar, plockar, diskar, lagar mat, tvättar osv. VARJE DAG!!!!
Han behövde plocka undan något förra veckan.

Andreas hänger ganska löst just nu! Han ska få sig lite skäll nu, befogat!

Helvetets skitdag!

Okej, jag erkänner, detta gick inte som planerat. Hela dagen pissade ihop sig. Så det blev lite kött och grönsaker till middag. Jag kommer i alla fall inte laga någon mat under flytet. Jag kommer antagligen låsa in mig eller gå en promenad när Andreas fixar ihop middag här. Jag blir helt knäckt av bara tanken på att återuppleva denna dag igen.
Imorgon startar jag flytet på riktigt, från morgonen. Precis som hon tyckte att jag skulle göra på Kirurgavdelningen. Så denna dag stryker vi nu och börjar om på riktigt imorgon.
Men det verkar som att jag kommer vara tvungen att söka vård imorgon. Antibiotikan är slut och jag har så ont i halsen nu så jag snart börjar gråta. Hela halsen är som ett enda stort sår.
Det jävligaste är att jag har inte ens råd att söka vård just nu. Jag har redan betalat en stor summa pengar till vården denna månad, plus alla mediciner. Och så hade vi den vackra bilskatten på några tusen denna månad. Inkomsten var låg. Och nu har ju Oskar flyttat till oss på heltid, vilket inte var riktigt beräknat ännu. Han är givetvis varmt välkommen, vi skulle aldrig neka honom. Men allt blev bara så kaotiskt mycket utgifter på en kaotiskt låg inkomst. I och för sig så kan jag ju gå till läkaren och betala mot faktura, men dels så är det ju ett tillägg på fakturan och sen så har jag då ändå inte råd att hämta ut några mediciner. Jag får nog helt enkelt vänta tills barnbidraget kommit.