Bredvid mig sitter en mor och dotter och fikar.
Båda åt varsin chokladboll med strössel på.
Mamman åt endast chokladbollen och lämnade strösslet, hon kladdade och grisade med detta ett bra tag tills dottern frågar vad hon gör.
Jag försöker gå ner några kilon så jag äter inget socker, och strössel innehåller så himla mycket socker så jag äter inte det.
Fattar hon inte att chokladbollen är full av socker och andra kolhydrater? Typ det man inte ser finns inte.
tisdag 21 augusti 2012
Hört på fiket
Skolstart
måndag 20 augusti 2012
Fynd
En hörnhylla att hänga på väggen, riktigt sliten och ful så den ska slipas och målas om. 30 kr |
Ett fat med kant 20 kr |
7 st tavlor, jag är bara intresserad av ramarna. 35 kr |
Tröja till Alfons 10 kr |
Ett fat av något slag 10 kr |
Lampskärm 30 kr |
Liten kruka med fat. 5 kr |
Allt detta för 140 kr.
Sen var jag och inhandlade färg och penslar, här ska målas och sprayas.
söndag 19 augusti 2012
Såret som aldrig fick läka
För en vecka sen skrapade Alfons upp sitt vänstra knä två ggr inom loppet av ungefär 15 minuter. Idag lyckades han slå upp såret för femte gången så att det kommer blod och denna gång hände det inomhus snubblandes över en tröskel. Det blödde ganska ordentligt och han klagade lite, men inga tårar. Han är fantastisk på alla sätt!
Vad är klockan?
lördag 18 augusti 2012
Musikens Makt
Jag packade ihop ungarna och åkte in till stan. Vimlet var lagom, träffade lite känt folk, lekte, Alfons åkte karusell, köpte remmar, Herman dansade loss på stranden framför scenen. Efter att ha tillbringat 1,5 timme på udden så började det regna och både jag och ungarna tyckte att det var dags att åka hem eftersom promenaden till bussen var lång. Vi hann inte långt från området så gjorde Alfons en krasch, paraplyet blev knosat och det rann blod från knät som Alfons nu trasat sönder fyra gånger på mindre än en vecka. Alfons fick ta mitt paraply och jag tog det trasiga tills vi hittade ett tak att skydda oss under. Alfons hade ont och vägrade gå, han tyckte att jag skulle bära honom men jag tyckte att min rygg inte skulle fixa det. Så han köpte in sig hos Herman i vagnen genom att avlasta Herman med paraplyhållandet. Så jag återfick mitt paraply, kastade det trasiga och pojkarna delade på ett. Vagnen hade mer än max-last men som tur är delas det inte ut någon bot till barnvagnsförare. Väl framme på Smedjan så fick vi inse att vi skulle få vänta på bussen i 25 minuter, lagom roligt med en arg Alfons och en trött Herman. Vi tog oss hem till slut så vi åt middag och sen kunde vi mysa i soffan med lördagsgodis och snacks. Jag är helt färdig i fotlederna och ryggen och misstänker att det blir knivigt att ta sig upp ur sängen imorgon, men eftersom Andreas jobbar så har jag liksom inget val.
Just nu ligger jag i sängen och inväntar effekten från två Alvedon, berusande.