Fraktur

Alfons och hans kompis jagade varandra på sina cyklar kring 17:30, Alfons cyklade omkull och kunde inte stödja sig på sin vänstra fot. Några timmar senare hade han fortfarande riktigt ont så vi kontaktade sjukvården. Nu är vi på väg hem från Sunderby sjukhus. Alfons röntgades och en ovanlig fraktur hittades i hans lilla fot. Den var så pass ovanlig så läkaren hade aldrig stött på det tidigare och hittade inget i böcker om det. Så nu är vi på väg hem med en ordentligt lindad fot och imorgon bitti ska läkaren diskutera frakturen med andra läkare för eventuellt operation och gips. Men det ser ut som han slipper.

Lön in - lön ut

Jag lyckades dra in en ganska bra lön denna månad, istället för 5000 blev det 17 000. Inatt kom lönen in på kontot och jag låg i en timme och vred och vände på mig. Tillslut orkade jag inte mer så jag klev upp, hämtade räkningar som låg under urakut. Betalade bort över 17 000 kr, mer än min lön. Men jag ligger fortfarande långt långt efter. Men nu kan jag med gott samvete somna och veta att vi har tak över huvudet och ström.
Allt annat måste tyvärr vänta om vi ska ha mat på bordet också.

Midsommardagen

Dagen har mestadels gynnat blodsugarna.
Andreas har klippt gräset, vi har grillar korv till lunch, jag och mormor och morfar har satt potatis. Och till middag så grillade vi kött. Garanterat det mest möra och saftigaste köttet jag ätit under mina 27 år. Pojkarna skulle bada badtunna, Herman bangade, så det blev bara Alfons och Andreas. Nu ligger barnen och sover, Andreas är hos grannen och surrar så som bara gubbar kan och jag sitter och fantiserar om godispåsens innehåll och försöker samla ihop lite blod i kroppens alla muskler för att kunna gå och hämta den.

Midsommarafton

Lugnare än så här kunde inte midsommarafton bli. Först lite stek i stugan, brände mig ganska ordentligt. Vi var till Moskosel en sväng. Sen tillbaka till stugan, grilla mat och sen har jag bara suttit och haft frossa i soffan, en liten detalj som sällan uteblir när solen gett mig en ordentlig kyss.
Just nu har jag sjuklig värk i kroppen och jag lyckades glömma varenda tablett i Luleå, vi får se hur lång denna natt har tänkt bli.

Bränd

Tog i lite väl idag. 2 timmar i solen insmord med olja. Aj!

Jag och älgen

Inatt var jag och älgen dom enda ute i Pilträsk. I 15 minuter stod vi 20 meter ifrån varandra, jag är säker på att vi tänkte på samma saker. "Är hon farlig?" "Mat." "Så tyst och fridfullt det är här i Pilträsk."
Vi och naturen.

Glad Alfons!

Alfons måste bli förberedd på allt. Även positiva saker. Ibland får han utbrott även om man förberett honom, men i 95 % av gångerna går det smidigt utan utbrott. Ibland känns det tråkigt att inte kunna överraska honom, men vi har accepterat och lärt oss leva med detta och när han fick autismen bekräftad så kändes det som mer naturligt till varför det är så här.
Igår fick jag förbereda honom på att vi skulle på tivoli idag, han frågar och upprepar alltid 1000 gånger om det är så som man säger. Man får liksom välja, antingen så säger man inget, man slipper tjatet, men man får tackla utbrottet, eller så berättar man, man får stå ut med tjatet i ett dygn men man slipper utbrottet som är värre än den värsta aktiva vulkanen.
Han fick ett litet ultimatum, han skulle sova i sin säng hela natten så skulle vi fara på tivoli. Imorse låg han vaken, i sin säng, och sa inte ett ljud. När jag kom in till honom så berömde jag honom och höjde honom till skyarna. Han var riktigt stolt över sig själv, och jag över honom.
Så som jag lovat så blev det tivoli. Karuseller, sockervadd och några mjuka vinster. Lyckligt nog så fanns det en Super Mario-gubbe att fiska upp. Andreas kämpade och tillslut så lyckades han och Alfons blev gladare än Loreen när hon blev euforisk.

Med blå sockervadd runt hela munnen och Mario i famnen åkte vi hem.