Smidig

Det tog mig över en timme att ta mig upp ur sängen. Jag orkar snart inte med mig själv längre.

Nu ska jag ta och fara på jobbet. Vet inte hur det ska gå till men man vågar då inte sjukskriva sig så det måste gå.

Gnäll

Jag har verkligen inte sovit bra senaste tiden. Senaste natten sov jag bara 50 minuter. Jobbat ganska ordentligt senaste veckorna också. Det är som att ju mer jag gör ju mindre sover jag. Och värken blir bara värre och värre. Alvedon hjälper i typ 30 minuter, ibland inte alls. Det tar ont att ligga, sitta stå, gå, duscha, bära... Det tar ont i huden, leder och muskler. Och det tar ont näst intill hela tiden. Livskvalitet = 0! Faktiskt.

Ikväll lyckades jag somna efter intag av piller, vaknade sedan efter ett tag av värken. Smärtstillande hjälper inte mer, och det har inte gått tillräckligt lång tid för påfyllning. Så här ligger jag vaken och kröjmar.

Blicka framåt - jo, om 100 år är det över.

Ja, det blev typ bara gnäll, gnäll och lite mer gnäll.

Sverige är mitt jobb

På jobbet leker vi med barn och bjuder på massa goda saker. Allt i fotbolls-anda. På bilden så är inte flaggan på min kind så bra längre, men det har suddats ut ganska mycket.

50 minuter

Jag lyckades sova 50 minuter, det var dock 50 minuter mardröm, att Andreas var otrogen mot mig i samma rum som mig, med sitt ex.
Nu är jag på Coop och ska strax börja jobba.

5.22

John Blund verkar ha slutat komma till mig, jag är fortfarande vaken. Om 2 timmar är det dags att kliva upp och stressa iväg till jobbet och jobba till 19.15. Fantastiskt!

Soluppgång

Nu stiger solen upp, rakt in i vårat sovrum. Jag har ännu inte somnat och klockan är snart halv 4. This sucks!

Spöken, finns dom?

Jag är inte helt villig att tro på spöken egentligen. Men nu har jag legat vaken med en skräckslagen Alfons och Herman har vaknat förtvivlat flera gånger.

Alfons låg bredvid mig och stirrade helt skräckslaget mot väggen och sa säg åt han att han inte ska vara här jag är så rädd mamma. Jag vände mig om men givetvis var ingen där och i samma veva skrek Herman rakt ut, kan tillägga att väggen leder rakt in i Hermans rum. Jag gick in till Herman, tröstade honom tills han somnade om, gick tillbaka till sängen där Alfons låg skräckslagen och stirrade runt omkring sig. Han lugnade ner sig lite när jag kom men kunde inte slappna av riktigt, han låg med uppspärrade ögon. Efter ett tag så började Oskar prata i sömnen och Alfons blev stel som en pinne. Jag förklarade för honom att det bara var Oskar som pratade i sömnen. Efter ett tag så började Alfons gråta, han var verkligen jätte rädd. Och Herman vaknade igen. Efter att ha lugnat ner Herman så gick jag och la mig bredvid Alfons som fortfarande var stirrig. Plötsligt lät det som någon gick väldig snabbt och hårt på golvet och så small det i vardagsrummet. Alfons grät, Herman vaknade, jag gick in i tv-rummet och där hade det åkt ner saker på golvet, kollade in hos Oskar, men han sov i sin säng. Tröstade Herman och gick tillbaka till Alfons, han var fortfarande vaken och stirrade runt och var ryckig. Ingen var uppe och gick men jag är säker på att jag hörde någons bestämda steg. Och sakerna som ramlat ner från bordet... Behöver jag säga att jag är rädd?
Jag har flera gånger tänkt klä på mig och ungarna och dra härifrån men lugnat mig med att det finns en naturlig förklaring. Och nä, det var inte katten för han låg på mina kläder på golvet och sov hela tiden.
Spöken, finns dom?