Jag jobbar och sliter. Det är fantastiskt roligt när man får höra att butikerna har saknat mig.
Iklädd arbetskläder.
Jag jobbar och sliter. Det är fantastiskt roligt när man får höra att butikerna har saknat mig.
Iklädd arbetskläder.
Jag ska nu bege mig ut och jobba. Barnen är på dagis och skola så Andreas får ligga hemma och ha det skönt. Orättvist. Eftersom jag inte sovit så bra inatt och har ont i nacken så känns det lite extra orättvist. Men så är det vuxna livet. Gnäll, gnäll, gnäll.
Nu ska jag göra mig klar för avfärd.
Kan inte sova, klockan är nu 03:03 och jag har varit vaken i 45 minuter. Det kryper i kroppen så jag håller på att bli galen. Sömnlöst. Lönlöst. Usch!
Nattens ris tilldelas min kropp och knopp.
Jag har nu under en lång tid haft väldigt ont i nacken. För några veckor sedan så blev jag helt sned och stel i nacken och tillslut uppsökte jag läkare. Läkaren sjukskrev mig, gav mig smärtstillande och skickade mig till en sjukgymnast. Sjukgymnasten, som är väldigt snäll, försiktig och förstående, har brutit, vridit och nålat mig likt en nåldyna. Jag är inte alls lika stel och har inte lika ont längre. Men jag blir mer och mer yr och domnar oftare i ansikte, armar och händer. Ikväll har jag haft smärta i bröstet och varit yr i princip hela tiden, till och med när jag ligger ner gungar hela min värld.
Jag vill veta varför! Jag anser att det inte alls är normalt, inte det minsta faktiskt.
Imorgon ska jag ut och prova jobba igen, plocka bröd i 6 olika butiker i Luleå och Boden. Jag hoppas att det går bra, vilket jag faktiskt tror det ska göra. Med rätt inställning går allt.
Nu är det dags att sova bort nattens alla timmar med hjälp av lite Alvedon och Tramadol. God natt!